Första morgonen är jag och de övriga ledarna på väg att slita upp en dörr för att tre av spelarna inte behagar att kliva upp. Det är obegripligt att de inte vaknar trots oväsendet. Jag knallar ner till receptionen för att hämta huvudnyckeln för vi måste få upp dörren och de sovande lirarna. Jag tittar in i matsalen på vägen ner och vilka sitter där? Just precis, de sovande spelarna, fast de är vakna.

Vi får en straff emot oss i en av matcherna. I Sverige är vi vana att spela mer på kropp och i Norge straffas detta. Det är väl därför de har så tekniska spelare och är bofasta i världseliten.

Nåväl, jag reagerar och visar med diverse smidiga kroppsrörelser min åsikt om rättskipandet. Domaren kommer fram till mig och jag väntar på det gula fula kortet. Till min förvåning medger domaren att jag har rätt.

I nästa anfall blåser domaren för straff och jag blir överaskad, igen. Rättskiparen tar ögonkontakt med mig och den här gången protesterar jag inte. Vad gör jag? Javisst jag lyfter upp handen och tummen ... som tack för hjälpen. Jag kan urskilja ett litet leende hos den svartklädde.

På lördagkväll var det samkväm bland norska ungdomar och tjejerna skulle vara på förläggningen 22.55 Klockan sju minuter i elva är samtliga 14 spelare på plats. Morgonen efter var det väckning 06.30 Det behövdes inte då samtliga fjorton var uppe och väntade på frukosten.

Fjorton stycken 13-14 åriga spelare sitter och diskuterar hur de lägger upp taktik inför matcherna och sköter uppvärmningen utan min, Mickes och Tomas medverkan.

Spelarna var glada och trötta med skrapsår på armbågar och knän. De hade även begåvats med nyvunna kompisar. Självförtroendet har stärkts efter bra matcher mot riktigt tufft motstånd.
Föräldrar har skickat med oss mat och följer med till Trondheim och hjälper till med matlagning och stötteapparaterna.

För mig är det stort - riktigt stort - och motiverande.

Vi klarar oss till B-slutspelets semifinal. I någon av matcherna gör vi bättre resultat än det slutgiltiga finallaget - mot samma motståndare.

So what - viktigaste av allt är att se hur spelarna utvecklas och vidgar sina vyer. Vi har diskuterat; -om profesionella tiggare, -inskränkta öldrickande killar och besökt domkyrkan i Trondheim.

I helgen var jag dopad av handboll och inblandad i fem olika handbollslag i samband med Sundsvall cup. I går var jag med på sjutton matcher och idag slutade jag räkna men det blev i vart fall inte lika många som igår.

Det roligaste är att se de allra minsta lirarna där livslusten är som störst och med en oförstörd förmåga att leva i nuet.

Det mindre trevliga är att det fortfarande finns ett utdöende släkte av stofiler som vädrar sitt missnöje när vi byter ut en bättre spelare mot en mindre god. Det handlar bara om en lek där kidsen ska kasta en boll i ett nät omgiven av en träram. Låt oss vänta med det prestationsinriktade och sorteringen av mindre dugliga och bättre.

De allra flesta förstår det här och låter även ledarna sköta spelinstruktionerna utan egna inlägg.

Å andra sidan så trampade jag i klaveret. Jag beundrar verkligen att rutinerade domare medverkar i Sundsvall cup och domarem ifråga gjorde en alldeles utmärkt bra insats.

Nu råkade jag uttrycka mig till någon vuxen - om  än i ett skämtsamt tonläge att domaren har rymt ifrån ett äldreboende utklädd i domarkläder. Det blev lite fel när en liten knatte hörde vad jag sa och hur kunde han förstå att jag bara skämtade. Således förväntades att förklaring av mitt påstående.

Himla kul för alla Gnarpare med engagerade: Jessica, Ronny, Micke, Tomas, Kent och Anders och icke att förglömma alla föräldrar . . . . .  Och vilken reklam för Gnarp.

Trondheim vi kommer om 14 dagar.

Härvidlag borde jag vara less efter det att mina idéer inte ansetts vara värda att satsa på och jag kan inte låta bli att bländas av bra idéer.  Problemet uppstår när de kommer från fel personer: Missförstå mig inte, jag söker ingen medömkan. Jisses så de var positiva i Kiruna kommun då jag etablerade kontakt mellan näringslivsenheten och ett hälsingeföretag för två veckor sedan. Jag har fått min ranson och min kreativa ådra kommer att må bra - i ett halvår.

Som du märker så gillar jag beröm, troligast besitter jag en massa talang i att ta åt mig av sådant. Och det är en stor svaghet ska du veta – då jädrar i min själ blir det sprutt på den store Jante.

Ska passa på att meddela att vi fortfarande inte hört något av fortsättningen om den tänkta hissen till Kulturstjärnan. Processen inleddes den 28 oktober 2009. Nu småler jag för varje månad och försöker att gissa hur länge det kommer att dröja.

En hetlevrad unge i familjen ondgör sig över att läraren är borta, alltför långa, stunder från lektionerna och passar heller inte tiderna. Nu jädrar har det inletts tidsstudier – allt ska dokumenteras och redovisas för arbetsledaren. Hej och hå …. bra initiativ tycker jag och hoppas att någon bryr sig. Om inte, då skulle det vara ännu allvarligare än mitt tjat om hissen.

Nu ska vi – utvecklingsorienterade – Gnarpare åka till Trondheim och lira handboll. Vi samarbetar med Sundsvall. Numera har jag ingen ledig fritid däremot gror idéerna och det kan bli en plåga i sig. Ekvationen går inte ihop - den om tidsbrist i förhållande till idéer.

Vi Gnarpare kunde dela ut broschyrer och DVD skivor istället för klubbstandar till alla norska klubbar vi möter. Ett färdigt paket kunde innehålla möjligheten till att förlägga träningsläger i Gnarpsviljan med boende ex på NIF gården vid den natursköna stranden. Stormare Bengt kunde säkerligen ordna med kompletterande logi och mat. Och jag är helt övertygad om att paketpriset skulle bli hälften för ett motsvarande i Norge.

Är ni med?

Trondheim har över 400.000 invånare, det går dagligen två tåg därifrån till Sundsvall. Spelarna tar tåget och föräldrar med syskon åker bil hit.

Jag tror på idén – fortfarande – trots avslagen. Däremot har jag inte längre någon tid att realisera dessa. Det kanske är så att Sundsvalls kommun nappar på detta.

Som sagt, vi drar iväg till Trondheim om 14 dagar ….. hej och hå …

Jag ser dock vissa problem i marknadsföringen. Unga människor Googlar och det dyker upp en massa vargassocierade länkar. Tittar de på kartan så finns det ingen ort som heter Nordanstig och i telefonkatalogen finns inget riktnummerområde för Nordanstig.

Och var i hela friden ska de ställa husvagnarna med de stora förgårdarna och eventuella tält. Rätt så ostrategiskt att inte ha en campingplats i en kommun så nära havet. Men så blir det när det inte finns en tillväxtplan. Beslut fattas utan att någon ser konsekvenserna av det.

Tur att det åtminstone finns en grusplan vid Gnarpsviljan för uppställning av husvagnar.

Jojo.... så blir det....

Men, som sagt, jag har inte tid längre …. kanske det finns nån som har tid att bryta i det här förslaget.

Nejdå, jag har inte skördat något ont av det goda jag har försökt att så …. även om sådden bemötts med kyla ….

Gnarpsviljan stänger efter årssiktet 2010/11. Friskolekoncernen PreOlympia lägger ett bud på sporthallen och skolan. Friskolan etablerar sig i Sundsvall och avser att öppna en filial i Gnarp. Koncernen låter meddela att satsningen är långsiktig och syftet med etableringen i Gnarp är att rekrytera till skolan i Sundsvall.

Koncernen samarbetar med Gällska IK varvid ishallen flyttas i anslutning till sporthallen. Då byggnadsarbetena inleds i augusti så stänger Gnarpsviljan och öppnar anläggningen återigen till augusti 2011.

PreOlympia har även lagt anbud på delar av vården för tungt kriminella. Koncernen avser att inleda outsourcing av personer dömda för våldsbrott till Burma och yttre Kaukasus. Vården i de länderna blir betydligt lägre än det den svenska Kriminalvården kan erbjuda.

Då platser friställs inom kriminalvården kommer delar av äldreomsorgen att flyttas till fängelserna. De äldre boende anses får en bättre livskvalité. Då erbjuder PreOlympia åldringarna eget rum med näringsriktig mat lagad i anläggningarnas kök. Utöver detta får de träna på gym och arbeta med terapi för en ersättning motsvarande dagersättningen som de våldsdömda erbjuds.