Ungefär 1400 personer tar sitt liv varje år. Antalet självmord är tre gånger högre jämfört med antalet som dör i trafiken. Det positiva är att självmorden har minskat drastiskt – men inte bland ungdomar.

Många förskolelärare vittnar om att de har sett tecken på problem och, olyckligtvis, inte förvånats över det som har skett.

Håll med om att du ställer dig med tyngden på hälarna och tycker att ämnet är jobbigt och så känner jag också.

Vad jag vill komma åt är vad den allmänpolitiska debatten riktar fokus emot. Diskussioner har riktats mot burkaförbud, eller inte, på skolor. Vad jag har förstått så är inte detta ett problem i verkligheten ty varken lärare eller elever går omkring i denna klädsel särskilt ofta.

Ställ detta problem i förhållande till följande frågeställning:

Hur många självmord bland tonåringar kunde förebyggas om vi gav attan i att spara på skolhälsovården, ungdomsgårdar och föreningsverksamhet riktade mot ungdomar.

Det här borde vara mycket viktigare att diskutera om än burkaförbudets vara eller inte vara.

Politikerna är inte sämre människor än vad jag och du är. Däremot tror jag att fokus blir snedvridet för att de påverkas att bli populistiska för att jag och du är korkade. Naturligtvis underlättar det för oss att tjattra om burkaförbud istället för verkliga problem.

När jag en gång dör lägg mig inte i nån grav där varken jag eller nån har glädje av. Jag donerar mina lemmar och organ, men jag vill gärna få bestämma till vem dom ska. Ta mina ögon till nån som inte ser och gärna till nån låtsasliberal.

(Euskefeurat)

Och så har vi den lokalpolitiska debatten och högstadiet ska placeras i Harmånger och/eller Bergsjö.

För mig spelar det ingen roll var skolan placeras, huvudsaken är att skolan presterar resultat.

Resultat uppnås bara om politiker, skolledning och lärare drar åt samma håll och det här ifrågasätter ingen. Det naturliga är att skippa det blockpolitiska tänkandet och ta gemensamma beslut över lång tid och över blockpolitiken.

Och hur ska vi göra då?

Mitt svar är att plagiera de kommuner i Norrbottens glesbygd som presterar toppresultat.

Så enkelt är det om vi är klarsynta.

Och våra partipolitiska lokala debatter bromsar upp denna självklara utveckling.

Vartenda politiskt parti vill göra intryck av att vara liberala men jag ställer mig tveksam.

Och återigen får jag citera Euskefeurat:

När jag en gång dör lägg mig inte i nån grav där varken jag eller nån har glädje av. Jag donerar mina lemmar och organ, men jag vill gärna få bestämma till vem dom ska. Ta mina ögon till nån som inte ser och gärna till nån låtsasliberal.

I natt flög jag i en farkost och såg flera obebodda skogsområden, ända från Pääjärvi i Pajala till Kölsjön utanför Hassela och plötsligt såg jag visioner inför slutspurten i det kommunala valet.

Den folkpartistiske läraren föreslog att livet borde bli bättre för de översvämningsdrabbade i Pakistan. Nordanstig skulle tillsammans med generalsekreterare Ban Ki-Moon (chef i bank i moon, översatt chief i månbanken) rita en fyrkant i lagom storlek nordväst om Hassela i de obebyggda skogarna.

Sossarna bidrog med bidrag till starthjälp för starta eget kurser för de, från Pakistan, invandrade nysvenskarna eller nynordanstigsborna.

Moderaterna lovade införa en fri marknadsekonomi i den lilla regionen. Handel av lokalproducerade Pakistanska livsmedel med Nordanstigska influenser kryddade i Holländsk tappning borde locka kunder från Västerbotten i norr till Mälardalen i söder. Allt till priset av subventionerade arbetsgivaravgifter.

Kristdemokraterna bistod med hjälp till en tempelbyggnad i anslutning till korset på berget i Hassela.

Sverigedemokraterna påverkade Vägverket att bygga en modifierad form av autobahn från Hassela till E4:an. Ty de ansåg att nazismen hade sympatiska drag och hänvisade till att Adolf byggde liknande vägar ner mot medelhavet från Riket.

Pakistanierna visade sig ha god hand med djur och skapade en frizon för alla bortskrämda vargar från stormakten Nordanstig vilket, i sig, bidrog till en invasion av individer från De Gröna från Tyskland. Senare den hösten uppstod dock handgemäng mellan De Grönas ultradjurrättsaktivister och de lokala älgjägarna i samband med den återkommande jakten av de hornbeklädda djuren.

Inom tre år skulle Nordanstigs eleverna placera sig på topp 3 i de nationella proven. De nynordanstigska föräldrarna skulle uppmuntra sina barn till stordåd ty de skulle snabbt inse nyttan av studier. Precis som barnen till invandrade vietnameser presterar på universiteten i USA.

De nynordanstigska ungdomarna skulle säkerligen inrikta sig på livets väsentligheter istället för att vara helt upptagna av att leva för att – de plötsligt kan bli fotograferade. Det måste vara ett heltidsarbete att alltid gå omkring och - fejsa upp sitt nylle – till oigenkännlighet. Och allt detta för att man kan faktiskt råka bli fotograferad.

De Pakistanska ungdomarna startade sedemera en företagsamhet inom den internationella mjukvaruutvecklingen. Och våra infödda ungdomar gick omkring, upptagna av att vara, fotochitisktiskt anpassade – utifall de skulle bli fotograferade. Samtidigt blev deras hjärnceller dysfunktionella då den fullaste killen och tjejen ansågs stå högst i rangordning.

Och vad gör vi åt det – lilla Du ...