I köket förhör hustrun yngste dottern gällande köttätande djur och själv allmänbildar jag mig i dagens DN och fastnar för rubriken: Religion gör dig lycklig.

Amerikaner som regelbundet går i kyrkan, synagogan eller moskén upplever fler positiva känslor än de som inte besöker något gudshus. Analysen bygger på över 300.000 intervjuer utförda av Gallup-Healthway.

De positiva känslorna var sådana som leenden, skratt, glädje, lycka och lärande. De negativa var sorg, oro, stress och ilska.

För tre år sedan läste jag i den kristna tidningen Dagen som refererade till en amerikansk undersökning om porrsurfande. I delstater där många invånare instämmer i påståenden som "Jag har aldrig tvivlat på Guds existens" och "Jag har traditionella familje- och äktenskapsvärderingar" var porrsurfandet vanligare. I det mormontäta Utah var surfandet mer utbrett.

Då inställer sig frågan om det verkligen är statistiskt relevant att det är besöken i kyrkan som människorna lyckligare eller kan det vara något annat.

Läser vidare att Facebook har blivit de egenkäras lekplats och att täta uppdateringar kan tyda på narcissistiska drag. Bland de som var mer aktiva socialt på Facebook var det vanligare att man återfann personer med narcissistiska drag.

Det är främst två narcissistiska beteenden som människor visar upp på FB. Det ena handlar om att ha en grandios självbild, där man överdriver sin egen person och sina egenskaper. Det andra handlar om hur långt en person är villig att gå för att få uppmärksamhet.

Då inställer sig frågan vilka drag besitter jag som pluggar.......ursäkta.......nej bloggar.

Hittade en, för mig, okänd hypad duett med Ulf Lundell och Marie Fredriksson.

Döttrarna gav oss en julklapp i form av en konsert i torsdags, jag var inställd på att det skulle vara ikväll men upptäckte att minnet var opålitligt.

Mikael Wiehe:s musik har inspirerat mig på många plan. Det gjorde även Björn Afzelius. I något ögonblick har jag hämtat själslig kraft från texterna. Den fysiska kraftåterhämtningen har jag inhämtat på eget bevåg.

Wiehe berättade om en spelning i Köpenhamn med Björn Afzelius. Wiehes strupe var i ett dåligt skick. Arrangören drog iväg för att hämta medicin – en ”lille en” - och återvände med en ”gammeldansk”. En hel liter blev det och plötsligt fick även Afzelius ont i halsen. Det medicinerades under konserten och rösterna blev bättre, däremot tappade de bort texterna. Dock kunde publiken sjunga deras texter så de behövde bara spela.

Musik kan få en att minnas episoder från det egna livet och den här händelsen är jag inte stolt över.

Jag och två kollegor höll i en kurs för Sv Hockeyförbundet med start 09.00 en lördagsmorgon i maj i det tidiga -80 talet. Kursledningen (märk väl, jag var chef) var ung och inmundigade alkohol till solen gick upp. Bland kursdeltagarna fanns ett antal seriösa fd landslagsspelare.

Min dåvarande arbetsgivare, chef, mentor och Gud vet all upplät hela anläggningen till arrangemanget. Helt kostnadsfritt och den unga kursledningen delade på hela gaget (märk väl, jag var chef). En minut före kursstart så spänner Jern blicken i mig – efter en plågsam konstpaus uttrycker han sig: ”Jag tror du fixar, det här”(märk väl, jag var ingen nykter chef).

Återkommer strax till den här episoden ty denna historia har en sensmoral i undertonen.

Wiehe fortsätter och berättar om en tågresa från Skåne upp till Stockholm. I Nässjö kliver det in en man, sjöblöt av störtregnet utanför. Det finns en ledig plats, den mellan Wiehe och fönstret.

Helvete, tänker Wiehe.....det är ju Göran Hägglund.

Resan blir mycket angenäm, berättar Wiehe. Hägglund har nämligen Wiehe:s samtliga skivor och kan dessutom texterna till låtarna.

Mikael Wiehe berättar vidare: Mats Odell försökte störta Hägglund med stöd av den ”kristna högern” i Uppsala. De extrema i den fundamentalismen anser att handikapp hos barn är Guds straff samt att homosexualitet är en diagnos.

KD:s ungdomsordförande heter – Aron Modig – och i en debattartikel ondgjorde han sig över att TV4 lät Wiehe propagera i - ”Så mycket bättre” - med samhällsomstörtande propaganda. Aron Modig tycks vara ett namn som förpliktigar.

Wiehes ödmjuka slutsats blir att skiljelinjen inom KD inte utgår i förhållningssättet till Gud. Brytpunkten består nämligen i förhållningssättet till – Mikael Wiehe.

Min chef och mentor var en troende man och jag fick aldrig någon kritik för mitt grova snedsteg. Däremot fick jag än mer förtroende och ansvar. Jag växte i yrkesrollen och försökte alltid prestera det mesta och bästa och var alltid förberedd inför allehanda uppdrag.

En av mina fastrar var djupt troende. En älskvärd och intelligent kvinna som inte kunde låta bli att ha åsikter om det mesta och inte alltid så diplomatisk. Ibland undrade jag över hållfastheten i hennes tro.

Fasters barnbarn studerade teologi och berättade följande episod:

”Jag har aldrig varit helt övertygad om mormors Gudstro. Vi sitter vid köksbordet och jag berör

Jesusbarnets uppkomst

Momma avbryter mig abrupt med följande kommentar:

-Jesusbarnets uppkomst, det vet väl alla varifrån han kom.

-Det var intressant, svarar det unga teologiestuderande barnbarnet.

-Ja, det var väl med honom som med alla andra karlar........han kom också från fittan”.

Wiehe är en mästerlig agitator som tar parti mot inskränkt intolerans och för de utsatta.

Min världsbild är inte lika globalt internationaliserad. Men på något sätt känner jag mig sund när jag blir förbannad på att kidsen inte får schyssta förutsättningar inför vuxenlivet.

Jag reagerar över att våra barn kommer ut i världen med sämre kunskaper från grundskolan och därigenom sämre rustade inför vuxenlivet.

Det som gör mig mest upprörd är när det vuxna etablissemanget ställer till elände och pekar med hela handen – Lille vän – du duger inte.

Ibland kan ungdomars förutsättningar förändras när en förälder drabbas av sjukdom och död. De jag tänker på bär sin fars värderingar – nämligen att ge de sämre rustade rättvisa förutsättningar.

Ni har begåvats med en vishet som många vuxna aldrig lär sig under hela sin levnad.

Jag har fullt upp med att vara uppkopplad i det verkliga livet, därav anledningen till bloggtorkan. Ibland blir jag glad åt rena rama barnsligheter. På torsdag ska jag undervisa om konditionsträning för högstadieungdomar i Bergsjö. Tror att det blir två lektioner och jag har blivit ombedd att ta med mig ett utdrag från Belastningsregistret. Regler är till för att följas - alla ska behandlas lika konsekvent och även jag ska bevisa att jag inte är kriminell och skadlig för det uppväxande släktet i kommunen. Men f-n vet vad jag kan hitta på under två lektioner!?

Jag är medveten om att kommunenens lärosäte måste hålla sin rygg fri mot det granskande Skolverket.

Apropå något helt annat så läste jag en annan rolig historia:

"Nu har forskarna äntligen kommit på varför män som ligger på rygg snarkar...det beror på att pungen ramlar ner över rövhålet och täpper till ventilationen"

Ha det så gott, lev väl och le...