Jag drabbas av en lysande idé och skickar ett mail till den ryska tidningen Komsomolskaja Pravda om dagens mediala snackis i Sverige.

Bakgrunden är att jag har försökt, men sällan, fått stöd av kommunens utvecklingsorienterade politiker när jag levererat diverse förslag till utveckling inom besöksnäring och struntar, således,  fortsättningsvis i alla formella kommunikationsvägar.

Idén utgår från det att den ryska tidningen hade ett uppslag om Pajala kommuns idé att bussa ryskor till det ungkarlstäta Pajala och faktum är att ett antal Pajalianer funnit en rysk kvinna som livspartner.

Min idé utgår från undersökningen om äldre ryska kvinnors obskyra erotiska drömmar:

Dagens datum och den efterföljande veckan bör bli ett historiskt datum under förutsättning att min idé fullföljs.

Den här veckan, och i mångårig framtid, bör alla lägenheter i Gnarp utrymmas och hyresgästerna erbjuds boende på Knaust i Sundsvall eller Berggårdens gästgiveri som kompensation. Samtliga virila unga män ska erbjudas en krogrunda x 6 just denna vecka och om förstärkning behövs bör ynglingar kommunens närliggande socknar erbjudas korttidsanställning.

Hänger ni med?

Ryskorna kommer att flygas till Midlanda och erbjudas boende i lägenheterna med möjligheten att få besök av en 20-årig Gnarpsyngling.

För att slippa dras inför en marknadsdomstol bör följande reservationer klargöras i marknadsföringen:

1 Ynglingen kan faktiskt hitta hem till sitt boende.

2 Om ynglingen uppsöker fel säng – så kan det finnas behov av vita handskar - pga ynglingens trötthet.

All denna härlighet kan utspelas i Skandinaviens - politiskt garanterade - enda vargfria kommun. 

Givetvis bör ynglingarna organiseras i det nya samfundet: Nordanstigs internationella häradsbetäckarförbund.

Jag imponeras oerhört av skidåkaren Johan Olssons prestationer i VM och den mediala uppmärksamheten är – milt uttryckt – bombastisk.

Allt handlar om att förflytta sig från punkt A till B på snabbast möjliga tid – men till vilken nytta?

Dessvärre är jag en idrottsnörd själv och betraktar således sådana här insatser som särskilt heroiska – men kan ändå inte låta bli att ställa mig frågan – till vilken nytta?

Jag kan rabbla upp de fem bästa skidåkarna i världen utan nämnvärd betänketid. Om nån ber mig svara på vilka som är de förnämsta forskarna inom barnonkologi (forskare inom cancerogena sjukdomar som drabbar barn)så tar det genast lite längre tid.

Å andra sidan så dör det cirka 25.000 barn varje dygn enbart pga taskigt med käk och dåligt vatten samt en massa myggor. Detta elände kunde förändras med enkla medel och till det behövs enbart vardagligt förnuft och inga skarpa forskarhjärnor.

Uppenbarligen väljer vi det som är begripligt och höjer det till skyarna men ger blanka fan i det som egentligen är mer hjältemodigt men svårare att förstå.

Och det motsatta då, hur jämför vi motgångarna i livet?

Det gör ont i mig när jag skriver om den intervju jag lyssnade till i P1:s morgon eko och anledningen till min reaktion kan ha samband med att jag har fyra döttrar.

En moder med döttrar ansågs inte ha flyktinglika skäl och skulle tillbaka till en plats – där den 14-åriga dottern hade våldtagits inför modern med syftet att erkänna att maken var en regimpolitisk opponent.

Nu har vi flyttat fokus från livets framgångar till det motsatta. Vi kan identifiera oss med idrottsliga framgånger och upphöjer dessa till skyarna då de är lätt att begripa. Att förflytta sig från punkt A till punkt B på kortast möjliga tid.

Hur är det med Sverigedemokraterna då, väljer anhängarna det som är lättare att begripa?

Hur väljer vi upplevelsen av smärta och motgångar? Till detta finns inget facit då känslor inte kan mätas.

Hur resonerar den Sverigedemokrat som anser att mamman och den apatiska dottern som sondmatas i exemplet ovan är en tärande parasit, trots att SD-aren - i mitt exempel - själv förtjäntar sitt uppehälle av samhällets pengar?

Vi tillhör de som lever längst och trots detta har vi flest pensionerade i åldrarna mellan 20-25 år. I de otrevliga motorcykelgängen lever en stor del av våra gemensamma medel trots att de kunde ägna sig åt hederligt arbete.

Det tycks vara så att vi förenklar och riktar fokus på sådant vi tror oss begripa.

Jag blev bara så illa berörd av det jag hörde på radion.

Vilka är är det som alltid kommer i kläm?

”Min värld är fattig och min dag är död
 När barnasinnet har berövats på sin glöd
 Då ondskan nått sitt mål till slut”