Behovet av jobb för personer med begränsad arbetsförmåga, eller för sådana som hamnat långt ifrån arbetsmarknaden, har inte tillgodosetts tillräckligt och effekten har blivit att människorna har hamnat ännu längre ifrån möjligheterna till jobb. Mot den bakgrunden är det vällovligt att staten har tillsatt medel för att minska utslagningen. Dessvärre inleds en ny – leka affär – verksamhet likt den inom vård, riskkapitaldrivna friskolor, apotek samt inom järnvägstrafiken.

Försäkringskassan och Arbetsförmedlingarna har fått pengar att köpa tjänster för och som brukligt är måste nya affärer konstrueras. Det här påhittade marknadsekonomiska påfundet döps till socialt företagande. Affärerna uppbär således statlig ersättning för deltagarna och så långt ser det bra ut även om jag hade föredragit andra sätt än ad modum leka affär.

Problemet uppstår när de sociala företagen går ut och marknadsför hushållsnära (Nordanstigsbladet senaste 2 nr) tjänster i konkurrens med de företag som måste betala fulla lönekostnader, sociala avgifter, semesterlöner, etc för sina anställda. 

I mitt arbete som sjukgymnast rekommenderar jag vissa patienter att köpa hushållsnära tjänster för tyngre göromål. Vad som gör mig osäker är om patienterna verkligen beviljas det skattesubventionerade RU/OT avdraget av företag som redan uppbär skattesubventionerade stöd för de som utför tjänsterna. Jag vill inte att mina patienter ska åka på en skattesmäll i slutändan.

I den här affärsverksamheten har Nordanstigs kommun även tilldelat utvecklingsmedel öronmärkta till föreningar då företaget drivs som en ekonomisk förening.

Jag har även tidigare hävdat att näringslivspolitiken i Nordanstig drivs tämligen snurrigt och ostrukturerat. Givetvis har medel beviljats för ett motiverat projekt men stärker även företaget i konkurrensen inom hushållsnära tjänster. Om den här nya branschen växer sig starkare så kommer redan etablerade företag tvingas att säga upp sin personal vilket leder till minskade kommunala skatteintäkter som inte står i samklang med Nordanstigs storslagna visioner mot 2020.

Och vet ni vad – det finns även EU medel att söka till den här nya företagsamheten – från EU:s sociala fonder och således blir företag i Nordanstig globaliserade.

Funderar på om jag börjar bli ett Näringslivspoliskt råämne. Tanken slog mig på mötet om OKB i Bergsjö där någon reflekterade över det första intrycket en besökare får av kontoret.

Trasiga trappor och ingen informationsskylt och det ser ut som Ullspiran i Kiruna. Visserligen är det områden som folk har flyttat ifrån då gruvan utbreder sig och kvarteren sjunker ner i en grop. Förvisso tycks näringslivpolitiken här befinna sig i en grop...men ändå.

I det ögonblick jag småler åt min jämförelse inser jag min talang: Jag har blivit hemmablind och slutat bry mig – vem fan bry sig …

I går när jag kom från Hudiksvall tänkte jag på första intrycket norrgående resenärer kommer att få av Gnarp...även denna sommar...Tänker då på skyltparaden, den masonittillverkade, före infarten till Sörfjärden där inget ligger varesig i våg eller lod. Det här påminner mig om när jag navigerade fel med bilen i norra Finland utanför Sodankylä, jag hamnade i en by utanför där alla hade flyttat in till tätorten för ett antal år sedan.

I det ögonblick jag småler åt min jämförelse inser jag min talang: Jag har blivit hemmablind och slutat bry mig.

Det får väl ändå inte bli som förra sommaren på ett annat sätt – Turistbyråns skyltar övertäcktes av marknadsföring av ett lokalt arrangemang – och det under hela sommaren – från samtliga riktningar.

Den ideella föreningen Kulturstjärnan har målat upp fasaden, ordnat med fina logotyper och en mobil anslagstavla. Enligt mitt förmenande bättre än Näringslivskontoret i Bergsjö och betydligt bättre än Stjärnans fastighet som sådan.

Något börjar hända, jag ser ljusglimtar från Sörfjärden och vaknar i en visionistisk dröm.

-Tänk om det verkligen blir en restaurang där ute på udden med ett rekreationsområde?

-Tänk om festplatsen omvandlas till något estetiskt efter förfallet?

-Tänk om nån kommer på den galna idén att köpa upp markremsan mellan festplatsen och ån, klimatförändringarna

  höjer havet så till den milda grad att det byggs båtplatser där.

-Tänk om någon med lokal anknytning köper upp den nedlagda campingen?

-Var Pigge Werkelin, Gotland (dromstugan.se), intresserad av ett samarbete?

-Ja, jag såg ett andelsstugor byggdes och områden för långtidsparkering av husvagnar planerades

 och handikappanpassades.

-Och det värsta av allt, nån drivande på kontoret hade gjort klart för en marknadsföring av –

  Destination Norrlands Guldkust.

-Det skapades jobb!

Dessvärre slutade drömmen tragikomiskt. En av de norska finansiärerna snubblar på trappan inför mötet med Nordanstigsutveckling. Dessvärre var näringslivpolitiken alltför bortkopplad från verkligheten ty ingen hade ställt krav på realism och resultat och finaniärerna betraktade inte vår kommunla kompetens som seriös.

Ingen såg vitsen med att utveckla visionen och upprätta en handlingsplan för - Destination Norrlands Guldkust....

Och det värsta av allt är att verkligheten är så mycket värre än drömmen. För ett antal år sedan var jag och en högt meriterad destinationsutvecklare med ett stort kontaktnät i Norge.

Han föreläste om detta och erbjöd sig att "ta hem pengar" från statliga instanser för att utveckla turismen här. Vi hade planerat bl a för handbollsskolor för norska och svenska ungdomar. Idag är Torbjörn förbundskapten för damlandslaget i handboll och jag sitter här och gnäller än.

Detta hade inte kostat Nordanstigskommun en endaste krona.

Trappan till näringslivskontoret var, nästan, lika trasigt då som nu.......symtomatiskt med näringslivspolitiken.

Vet ni vad som hände?

Vem fan brydde sig....!?

Men nånstans så vet jag – ingenting förändras av sig själv....