Jag blir, uppriktigt sagt, heligt förbannad när jag ser hur Jessica Thåström 21 år som drabbats av en stroke misshandlas av Gävleborgs Landsting.

Redaktionen bakom - Den arga doktorn - gör ett angeläget program och belyser tillståndet i Sverige. Har vi blivit så fattiga att vi inte kan bekosta rehabilitering för en ung kvinna. Gävleborg är en region i Sverige och nationen har inte råd att ge tjejen den hjälp hon behöver för att gå vidare i livet. Däremot har vi ett överflöd av pengar för att göda riskkapitalister som gör miljardvinster inom skola och äldreomsorg.

Missförstå mig inte, jag tycker att det ska finnas privata alternativ, men då ska det handla om sådana som vill utveckla en speciell arbetsmodell och som övervakas av nyktra myndigheter. Åt helvete för de som vill utveckla en modell med syfte att tjäna så mycket pengar som möjligt, under samma kam drar jag även offentligt finansierade verksamheter där ledstjärnan är att komma undan med minsta enskilda egna engagemang.

Farsgubben var aktiv i Gruv 12-an under strejken 1969-70. Som 15-årig grabb förstod jag inte betydelsen i ordet - civilkurage - men det gjorde jag långt senare då jag förstod hur de ändrade förhållandena för arbetare.

Om jag var politiskt ansvarig och konfronterades med eländet så hade jag agerat som äldreomsorgschefen i Sundsvall eller kostchefen söder om Dalälven. Jag hade vägrat att verkställa besluten då de är oanständiga.

Det är oförsvarligt att en socialdemokratiskt ansvarig inom Gävleborgs läns landsting försvarar ställningstagandet ur “rådande ekonomisk situation“.

Varför blev det så här och när blev det socialdemokratiska etablissemanget patetiska medspelare i den här nyliberalistiska utvecklingen och därigenom delaktiga till de marknadsanpassade krafterna.

Dessvärre är det så här en politiker måste agera för att nå framgång i sin politiska karriär. Strunta i civilkurage och för att få en plats långt fram i  det politiska ledet.

Startskottet var det i samband skotten på Sveavägen som dräpte Palme?