Den här kvällen för exakt 44 år sedan kommer jag ihåg i detalj. Det knarrade under mina skor mot den kalla snön på min väg till sporthallen i Kiruna. Stjärnorna tindrade mot midvinterhimlen och den här tiden på året blir det aldrig dag. Natten omsluter Kiruna.

Brottningsträning är inställd, i sporthallen har cirka 4000 gruvarbetare samlats. Vi öppnar dörren till sporthallen och känslan är som att bli omsluten av en varm vind. Där sitter 4000 man helt tysta och lyssnar till Sara Lidman från talarstolen. Vi blev rädda för att gå in i den stora hallen och stängde dörren. Först långt senare kunde jag formulera vad som berörde mig och det var att alla gruvisar hade bestämt sig för att störta de omänskliga arbetsvillkoren – eller falla tillbaka tillsammans. Vi var för unga och fjuniga och ville absolut inte störa.

På den tiden fanns inte internet och Facebook, hela väggen utanför A-hallen hade draperats med telegram från hela världens fackföreningar. Som 14-årig grabb hade man sällan känt någon stolthet över sin egen far. Som tonårsgrabb tyckte man att föräldrarna var tämligen ”töntiga”. Det kändes som en stöt i magen när vi läste telegrammen och i det ögonblicket kände jag en oerhörd stolthet över det som farsgubben och hans kompisar satt igång.

Gruvarbetarstrejken förändrade i grunden arbetsvillkoren för arbetarna.

Idag, exakt 44 år senare, konstaterar jag att det råder fullständig istid för tokning av nutidshistorian.

Igår deltog Fredrik Reinfeldt i Nelson Mandelas minnescermoni. Den 11 dec 1969 satt Mandela isolerad på Robin Island.

Vi glömmer den politiska historian, så sent som 1985 skrev moderaterna en partimotion om att apartheid inte är värre än nåt annat förtryck. Moderaterna var det enda parti som gick emot sanktioner mot dåvarande apartheidregimen i Sydafrika och som av en tillfällighet vill jag påminna om att samma parti även gick emot den fria rösträtten 1865.

Det vore klädsamt om moderaterna, idag, tog avstånd ifrån det dåvarande agerandet. Dessvärre borde även IF Metall göra likadant även de var emot sanktionerna.

Idag har vi ett apartheidliknande system i Israel, i fängelserna sitter en mängd palestinier inspärrade.

Netanyahu är dock ärlig, han begråter och sörjer inte Mandela.

Men nu blåser det ännu värre vindar här i landet: En lärare i Krokom och tillika höjdare i Sverigedemokraterna uttrycker en stor förståelse för Breiviks ideologi och det finns fler äcklande exempel.

Min yngsta dotter intervjuade min pappa om hans ungdom. Hon skrev en uppsats som utgick ifrån hur han som yngling satt vid Torne-älvens strand och såg hur tyskarna brände allt på den finska sidan, allt för att ställa till så mycket elände som möjligt.

Allt kan gå fortare än vi kan ana och jag känner att det råder en stor istid för oss som förstår delar av bakgrundshistoriken till dagens skeenden.

Till dagens ungdom, hoppas ni förstår att kunskap är makt. Med kunskap kan ni värdera och ifrågasätta och påverka er framtid.