Jag har tagit på mig ett uppdrag och behöver hjälp.

En tillfällig fullmäktigeberedning tillsattes för visioner och utveckling

Beredningen ska jobba från 1 mars - 20 juni 2014, med att ta fram idéer och visionstankar om utvecklingsstrategier i olika frågor, inför revideringen av gällande översiktsplan.

Följande personer valdes: 
Per-Ola Wadin (FP) ordförande
Emmeli Jonsson (C) vice ordförande 
Sven-Erik Sjölund (S)
Anders Blank (S)
Marie Westin, Hassela
Lars Svensson, Ilsbo
Helena Brusell, Jättendal-Mellanfjärden
Bengt Pantzare, Gnarp

Jag”grottar” nu ner mig i uppdraget och försöker att vara konstruktiv. Framför jag kritik vill jag ge förslag om hur det bör göras, detta för att inte bara vara gnällig.

Under uppdraget vill jag använda FB som ett redskap för att fånga upp era synpunkter och åsikter.

Del 1

Jag utgår ifrån visionsarbetet i Nordanstig:

Här förverkligar du dina livsdrömmar

I Nordanstig kan du skapa det liv du vill. Här finns valfrihet, närhet till natur och människor, fantastiska möjligheter till aktiv fritid och ett rikt kulturliv.

Nordanstigsandan ger tillväxt och gör att företagande, skola, omsorg och föreningsliv ständigt utvecklas och blommar.

Attraktiv boendemiljö finns mitt i den vackra naturen, från kust till berg som vårdas ömt för framtida generationer.

Jag tycker att det är bra med visioner, likt en orienterare ska vi slå ut kompassriktningen 45 mil framåt. Vad jag saknar är delmålen eller kalla det för kontrollerna. Vi måste rikta in oss på fokusområden, vi bör inte  ”flumma” utan sikta in oss på konkreta mål.

Min första fråga är: Vilka områden ska vi inrikta oss på i första hand – på vilket sätt ska vi sälja Gnarp?

Jag kastar ur mig några förslag på fokusområden; -besöksnäring/turism, -ökad inflyttning, -boende, -kommunikationer, -bättre skolresultat.

Nu vill jag ha er hjälp, kom med kritik och lämna konstruktiva förslag. När vi fått in förslag på fokusområden så vill jag att vi diskuterar om HUR vi ska nå delmålen mot visionen.

Bengt Pantzare

Hittar ett foto på min far från gruvan i Kirunavaara, farsgubben är, tack och lov, en pigg och vital 88-åring(andra från höger) till skillnad från merparten av de betydligt yngre jobbarkompisarna.

De gamla gruvisarna har en unik sammanhållning och för att citera gubben; -så är vi av samma familj.....och det går inte att förklara för nån annan som inte jobbat därnere...”

På den tiden bestod inte arbetets värde åt staten att sälja ut våra gemensamma tillgångar till diversehandlande riskkapitalister.

Har inget budskap, och ännu mindre, något svar på varför så många unga upplever sig vara utmattade efter några år i förvärvslivet. I vår kommun och, i landet för övrigt, har vi en stor mängd unga individer som är långtidssjukskrivna pga utmattning.

På vilket sätt har samtiden blivit mer plågsam?

Den 10-åriga dottern beger sig från familjens hus för att bidra till försörjningen. Innan dagen blivit kväll har hon mist bägge benen efter att ha trampat på en landmina.

I en annan del av världen, där svenska FN soldater kommer ifrån, pågår en helt annan och upprörande diskussion.

 Upprördheten består av oerhörda snömängder som tycks isolera befolkningen. De kan, som det beskrivs, inte lämna sina insnöade bostadsområden.

Jag tar kritiken och inser att min ironi nått nya bottennivåer....

Ytterligare ett bottennapp. Jag upprörs över att se en mamma röka och samtidigt skjuta en barnvagn framför sig. Tänk om katter och hästar behandlades lika oskändligt......vilket liv det blev i det transparenta Facebook.

Ja, förakta mig ty jag upprörs över oväsentliga händelser.....

För att utveckla mitt ego kliver jag i min traktor och plogar undan grannens snövallar...