Jag sitter och kollar in Let´s Dance. Besitter en yrkesskada då jag fascineras av människor som försöker utveckla kroppsrörelser de saknar talang för. Beröringsytan, till det ”yrkesskadianska”, är att jag försöker träna patienter efter hjärnskador att klara utav vardagliga utmaningar som innan sjukdomen varit självklara.

Som yrkesmänniska går jag in i rollen som kliniskt känslokall. Min målsättning måste vara högre än det patienten tror sig vara kapabel till.

Under veckan pressar jag en person som, dessvärre, är betydligt yngre än mig. Vi kör träning i trappor och under en paus förs följande dialog:

Bengt, vet du vad........!?
-Nä.....svarar jag....
-Vet du, lillgrabben sa att det knappt märkes att jag haft en stroke.......
-Jaha, svarar jag med ett neutralt tonfall.
-Du ska veta att det var JÄKLIGT stort för mig, fortsätter patienten....
-Bra, då kör vi vidare, svarar jag.

Då jag präglats av Laestadianismen så är inte känsloyttringarna översvallande men jag kan, givetvis, känna mer innanför bröstkorgen.

Ett handikapp efter en sjukdom kan säkert upplevas som ett livslångt fängelsestraff. Ett straff som ingen egentligen förtjänar. Äras de som äras bör, men de största prestationerna sker utanför den mediala och glamorösa fiktiviteten.

Den här låten tror jag inte är inspelad. Som jag förstått skrevs den av Björn Afzelius och upptagningen var från Afzelius minneskonsert framförd av, vännen Totta Näslund.

Och varför skriver jag den här bloggen? Betrakta den som en hyllning till de som tvingas att jämföra det de har med det som en gång fanns.

Och den, nästan plågsamma, live versionen, 30.00 min in i klippet:

Har inte hört någon inspelning på låten som skrevs av Björn Afzelius och framförd av Totta Näslund på vännens minneskonsert, även Näslund drabbades av sjukdom och död.

En tillfällig fullmäktigeberedning tillsattes för visioner och utveckling

Beredningen ska jobba från 1 mars - 20 juni 2014, med att ta fram idéer och visionstankar om utvecklingsstrategier i olika frågor, inför revideringen av gällande översiktsplan.

Följande personer valdes: 
Per-Ola Wadin (FP) ordförande
Emmeli Jonsson (C) vice ordförande 
Sven-Erik Sjölund (S)
Anders Blank (S)
Marie Westin, Hassela
Lars Svensson, Ilsbo
Helena Brusell, Jättendal-Mellanfjärden
Bengt Pantzare, Gnarp

Betonar att min insats sker ideellt på fritidsbasis. Som bollplank har jag dock personer som arbetar profesionellt med utvecklingsfrågor.

Avsikten är att beskriva en fördjupad översiktsplan för Gnarpsområdet. Det bör poängteras att jag inte har någon formell utbildning i tillväxtfrågor. Således saknas statistiskt underlag och objektiva bedömningar som stödjer mina teorier. Detta gör att underlaget tål att ifrågasättas i samtliga avseenden.

Nordanstig kommuns översiktsplan omfattar hela kommunens yta och visar långsiktiga avsikter när det gäller användning av mark och vatten. Den redovisar allmänna intressen och de miljö- och riskfaktorer som man bör ta hänsyn till.

Enligt mitt förmenande råder det en otydlighet när det gäller konsekvenserna av planeringen. Dessa beskrivs mer som en förväntan och i svepande ordalag som: ”Ökat byggande” ”positivt flyttnetto” ”ökat antal besöksnätter” etc. Detta framkommer även i revisionsrapporten beträffande näringslivspolitiken.

Det är nödvändigt att identifiera fokusområdena, beskriva möjligheterna och metodiken för att nå målen. I det avseendet är det avgörande att även beskriva svårigheterna för att kunna möta dessa.

Fokusområdena förväntas vara:

Ökad inflyttning

Näringsliv

Skola

Kommunikationer

Inom varje område förklaras bakgrunden till den subjektiva analysen, dess möjligheter och svårigheter. För att fastställa en arbetsmetodik över tid krävs en professionell bedömning. Detta är en nödvändighet för att arbeta mot tydliga delmål.

Jag inleder med fokusområdet – ökad inflyttning. I den kommande sammanfattningen beskrivs hur de olika områden hör ihop. Det går inte att uppnå en utveckling om det inte finns attraktiva boendealternativ.

ÖKAD INFLYTTNING

Vilka är målgrupperna?

De som redan bor i Gnarp är den viktigaste målgruppen. Det är avgörande att de trivs, stannar

kvar och talar väl om kommunen. De är de bästa ambassadörerna för och marknadsförarna av de värden

som finns. Människor och deras attityderär kanske det viktigaste för att skapa trivsel på en plats. Nöjda invånare sprider positiva budskap som lockar andra att bosätta sig i Gnarp.

Unga barnfamiljer.

Gnarp borde ha förutsättningar att marknadsföra de goda förhållandena för unga familjer. Miljön är trygg att växa upp i fritidsutbudet är brett samt att det finns två skolor att välja på. I närtid kommer pendeltiderna till Sundsvall att förkortas avsevärt vilket borde öka attraktionsvärdet.

Aktiva pensionärer.

Antalet yrkesarbetande i större tätorter, med en god ekonomi, pensioneras i en stigande grad. En andel av dessa torde vara attraherade av boendemiljöer nära natur och hav. Restiderna och kommunikationerna till ex Stockholm och Mälardalen har förkortats avsevärt. Bostäder av hög kvalitet i attraktiva lägen för betalningsstarka grupper kan också ha en betydelse för den nämnda gruppen.

Svårigheter.

Nuvarande bostadsutbud möter inte upp till de tilltänkta behoven. Många äldre boendes i villor erbjuds inte tillräckligt med boendealternativ när hälsan börjar att svikta. Nybyggda lägenheter på markplan, med anpassning till äldre, är dyra boendealternativ på grund av höga produktionskostnader.

Detta bidrar till en inlåsningseffekt vilket, i sin tur, inte frigör villor för ny inflyttning.

Rörligheten på bostadsmarknaden hämmas också av de låga huspriserna som innebär att det är mycket dyrare att bygga ett nytt småhus än att köpa ett begagnat. Incitamenten att bygga och flytta till ett nytt småhus är därför låga.

Hur ska rörligheten inom bostadsmarknaden förbättras?

Var finns det riskvilligt kapital för utveckling av bostäder?

Hur ska vi ”sälja” konceptet att investera i Gnarp?

Jag har tagit på mig ett uppdrag och behöver hjälp.

En tillfällig fullmäktigeberedning tillsattes för visioner och utveckling

Beredningen ska jobba från 1 mars - 20 juni 2014, med att ta fram idéer och visionstankar om utvecklingsstrategier i olika frågor, inför revideringen av gällande översiktsplan.

Följande personer valdes: 
Per-Ola Wadin (FP) ordförande
Emmeli Jonsson (C) vice ordförande 
Sven-Erik Sjölund (S)
Anders Blank (S)
Marie Westin, Hassela
Lars Svensson, Ilsbo
Helena Brusell, Jättendal-Mellanfjärden
Bengt Pantzare, Gnarp

Jag”grottar” nu ner mig i uppdraget och försöker att vara konstruktiv. Framför jag kritik vill jag ge förslag om hur det bör göras, detta för att inte bara vara gnällig.

Under uppdraget vill jag använda FB som ett redskap för att fånga upp era synpunkter och åsikter.

Del 1

Jag utgår ifrån visionsarbetet i Nordanstig:

Här förverkligar du dina livsdrömmar

I Nordanstig kan du skapa det liv du vill. Här finns valfrihet, närhet till natur och människor, fantastiska möjligheter till aktiv fritid och ett rikt kulturliv.

Nordanstigsandan ger tillväxt och gör att företagande, skola, omsorg och föreningsliv ständigt utvecklas och blommar.

Attraktiv boendemiljö finns mitt i den vackra naturen, från kust till berg som vårdas ömt för framtida generationer.

Jag tycker att det är bra med visioner, likt en orienterare ska vi slå ut kompassriktningen 45 mil framåt. Vad jag saknar är delmålen eller kalla det för kontrollerna. Vi måste rikta in oss på fokusområden, vi bör inte  ”flumma” utan sikta in oss på konkreta mål.

Min första fråga är: Vilka områden ska vi inrikta oss på i första hand – på vilket sätt ska vi sälja Gnarp?

Jag kastar ur mig några förslag på fokusområden; -besöksnäring/turism, -ökad inflyttning, -boende, -kommunikationer, -bättre skolresultat.

Nu vill jag ha er hjälp, kom med kritik och lämna konstruktiva förslag. När vi fått in förslag på fokusområden så vill jag att vi diskuterar om HUR vi ska nå delmålen mot visionen.

Bengt Pantzare

Hittar ett foto på min far från gruvan i Kirunavaara, farsgubben är, tack och lov, en pigg och vital 88-åring(andra från höger) till skillnad från merparten av de betydligt yngre jobbarkompisarna.

De gamla gruvisarna har en unik sammanhållning och för att citera gubben; -så är vi av samma familj.....och det går inte att förklara för nån annan som inte jobbat därnere...”

På den tiden bestod inte arbetets värde åt staten att sälja ut våra gemensamma tillgångar till diversehandlande riskkapitalister.

Har inget budskap, och ännu mindre, något svar på varför så många unga upplever sig vara utmattade efter några år i förvärvslivet. I vår kommun och, i landet för övrigt, har vi en stor mängd unga individer som är långtidssjukskrivna pga utmattning.

På vilket sätt har samtiden blivit mer plågsam?

Den 10-åriga dottern beger sig från familjens hus för att bidra till försörjningen. Innan dagen blivit kväll har hon mist bägge benen efter att ha trampat på en landmina.

I en annan del av världen, där svenska FN soldater kommer ifrån, pågår en helt annan och upprörande diskussion.

 Upprördheten består av oerhörda snömängder som tycks isolera befolkningen. De kan, som det beskrivs, inte lämna sina insnöade bostadsområden.

Jag tar kritiken och inser att min ironi nått nya bottennivåer....

Ytterligare ett bottennapp. Jag upprörs över att se en mamma röka och samtidigt skjuta en barnvagn framför sig. Tänk om katter och hästar behandlades lika oskändligt......vilket liv det blev i det transparenta Facebook.

Ja, förakta mig ty jag upprörs över oväsentliga händelser.....

För att utveckla mitt ego kliver jag i min traktor och plogar undan grannens snövallar...

Minst fem personer kommer att anmärka att ”undertecknad” är intellektuellt understimulerad efter det andra stycket. Och ni som inte är intresserade av ledarskap och upplever att inlägget stör de huvudsakliga ämnena, innehållande bortsprungna katter och skit i sandlådor bör avvika redan här.

Nordanstigs kommun styrs lika demokratiskt och politiskt korrekt som landets övriga kommuner.

När du, senare i år, får partiernas röstsedlar får du en lista med ett antal namn.

Den som står överst på listan behöver inte, nödvändigtvis, vara den mest begåvade och vice versa. Som opportunist kan jag hävda att partiet kan placera en person högt upp på listan pga av - lång och trogen tjänst – dock utan dokumenterad driftighet. Å andra sidan kan den driftigaste hamna långt ner på röstsedeln – för att personen är ett hot mot partiets interna rangordning.

Detta,  rangordningsarbete, sker just nu över diverse köksbord av de initierade i slutna rum.

För att inte betraktas som missnöjesoppurtinist har jag ett ett annat alternativ:

Nåväl, vi måste bort ifrån partipolitiken och därför borde det sammanställas en lista med lämpliga personer till kommunalvalet utan partipolitisk beteckning. Vi som röstar(valmanskåren) fick till uppgift att välja/kryssa för tre kandidater(lämpliga politiker). Utifrån detta skulle de partipolitiska mandaten fördelas för att uppfylla gällande demokratiska regelverk.

Därigenom skulle vi tvingas att tänka till vilka vi kryssar för. Inför nästa period skulle vi följa upp vad de tre personerna åstadkommit. Gissningsvis skulle, Nordanstigsborna, följa upp vad - den vi kryssat för - åstadkommit under perioden.

Den främsta faktorn till framgång är att få kloka personer att dra åt samma håll oavsett partipolitisk beteckning.

Medvetet oseriöst föreslår jag att illustratörerna skapar en sådan – oseriös – lista på Fejjan.

Till länken nedan:  I think its about someone whos going to be person for an "underground"

Den här kvällen för exakt 44 år sedan kommer jag ihåg i detalj. Det knarrade under mina skor mot den kalla snön på min väg till sporthallen i Kiruna. Stjärnorna tindrade mot midvinterhimlen och den här tiden på året blir det aldrig dag. Natten omsluter Kiruna.

Brottningsträning är inställd, i sporthallen har cirka 4000 gruvarbetare samlats. Vi öppnar dörren till sporthallen och känslan är som att bli omsluten av en varm vind. Där sitter 4000 man helt tysta och lyssnar till Sara Lidman från talarstolen. Vi blev rädda för att gå in i den stora hallen och stängde dörren. Först långt senare kunde jag formulera vad som berörde mig och det var att alla gruvisar hade bestämt sig för att störta de omänskliga arbetsvillkoren – eller falla tillbaka tillsammans. Vi var för unga och fjuniga och ville absolut inte störa.

På den tiden fanns inte internet och Facebook, hela väggen utanför A-hallen hade draperats med telegram från hela världens fackföreningar. Som 14-årig grabb hade man sällan känt någon stolthet över sin egen far. Som tonårsgrabb tyckte man att föräldrarna var tämligen ”töntiga”. Det kändes som en stöt i magen när vi läste telegrammen och i det ögonblicket kände jag en oerhörd stolthet över det som farsgubben och hans kompisar satt igång.

Gruvarbetarstrejken förändrade i grunden arbetsvillkoren för arbetarna.

Idag, exakt 44 år senare, konstaterar jag att det råder fullständig istid för tokning av nutidshistorian.

Igår deltog Fredrik Reinfeldt i Nelson Mandelas minnescermoni. Den 11 dec 1969 satt Mandela isolerad på Robin Island.

Vi glömmer den politiska historian, så sent som 1985 skrev moderaterna en partimotion om att apartheid inte är värre än nåt annat förtryck. Moderaterna var det enda parti som gick emot sanktioner mot dåvarande apartheidregimen i Sydafrika och som av en tillfällighet vill jag påminna om att samma parti även gick emot den fria rösträtten 1865.

Det vore klädsamt om moderaterna, idag, tog avstånd ifrån det dåvarande agerandet. Dessvärre borde även IF Metall göra likadant även de var emot sanktionerna.

Idag har vi ett apartheidliknande system i Israel, i fängelserna sitter en mängd palestinier inspärrade.

Netanyahu är dock ärlig, han begråter och sörjer inte Mandela.

Men nu blåser det ännu värre vindar här i landet: En lärare i Krokom och tillika höjdare i Sverigedemokraterna uttrycker en stor förståelse för Breiviks ideologi och det finns fler äcklande exempel.

Min yngsta dotter intervjuade min pappa om hans ungdom. Hon skrev en uppsats som utgick ifrån hur han som yngling satt vid Torne-älvens strand och såg hur tyskarna brände allt på den finska sidan, allt för att ställa till så mycket elände som möjligt.

Allt kan gå fortare än vi kan ana och jag känner att det råder en stor istid för oss som förstår delar av bakgrundshistoriken till dagens skeenden.

Till dagens ungdom, hoppas ni förstår att kunskap är makt. Med kunskap kan ni värdera och ifrågasätta och påverka er framtid.

Jag och Bengt Norman, Hudiksvall etablerade Axis Sjukgymnastik i september 1988 vilket innebär att vi drivit verksamheten i 25 år. Samma år blev vi kompanjoner med professor Harald Brodin som var en vital pensionär efter att ha haft professuren i fysikalisk terapi på Karolinska sjukhuset.

Under Harald Brodins ledning utförde vi ett forskningsprojekt på 120 patienter. Arbetsmetoden visade att patienterna inte behövde äta så mycket värktabletter och att sjukskrivningarna minskade.

Patienterna undersöktes, fick manuell behandling och rehab-träning enligt särskilda program. Då resultaten var mycket goda och samhällsekonomisk lönsamma hade vi en ambition att skapa en rehabiliteringsklinik.

Av olika skäl var inte det stora Landstinget intresserad av detta och en av orsakerna var politisk prestige och inkompetenta tjänstemän som betraktade oss som ett hot. Detta blev uppmärksammat av pressen för nästan ett kvarts sekel sedan.

Vi var 25 år före Landstinget och Socialstyrelsen. Idag rekommenderar myndigheterna att rehabilitering ska bedrivas enligt våra intentioner. Idag kräver ortopedin att patienterna måste ha deltagit i ”artrosskolan” innan de tar emot remisser från Hälsocentralerna. Artrosskolorna ska, enligt myndigheterna, drivas på det sätt vi gjorde för 25 år sedan fast då hette det något annat men innehållet är exakt det vi förespråkade.

Professor Harald Brodin var den drivande och tyvärr finns han inte längre bland oss och Harald hade säkerligen varit mycket glad för den nya trenden – trots 25 års fördröjning.

Det här med politiker och tjänstemän har inte riktigt varit mina vänner. När jag och, nuvarande förbundskaptenen för damlandslaget i handboll Torbjörn Klingvall, skulle köra igång handbollsskolor i Gnarp, blev vi också överkörda av politiker och tjänstemän.

På ett sätt är jag tacksam för vara milt präglad av Laestadianismen i norr. Det ska, fan i mig, alltid vara lite motvind – blåser det medvind så är det alltför lätt att tappa fotfästet.

En text av B Afzelius till alla som seglar optimistiskt vidare i motvind, hedra dom som gjort sig förtjänta av det.