Jag har svårt att förstå varför pseudonymen Scaramanga gråter.

Denna 32-åriga man målar upp bilden av min hustru som ett dagdrivande original. Den 32-åriga vuxna mannen har gjort karaktärsbedömningen utifrån hustruns vana att gå omkring i foppa-tofflor. Så gör stora vuxna och världsvana bildade män.

Samtidigt får jag dåligt samvete då hustrun får den 32 åriga mannen att gråta.

Själv kan jag varken skratta eller gråta åt Scaramanga - däremot tycker jag lite synd om människor som kanske är en aning trångsynta och därigenom föraktfulla mot medmänniskor.

Misstro mig inte, jag är ingen machoman utan anser att även vi män ska få visa våra känslor. Däremot tar jag mig friheten att tycka att nån jävla ordning får det väl ändå vara över vad vi ska gråta över.

Det vore riktigt olyckligt om dessa foppa-tofflor blir det stora hindret för all framtida utveckling i Gnarp. Personligen delar jag inte den - 32-åriga gråtande vuxne mannens oro. Merparten av den vuxna befolkningen med gott omdöme bedömer personers karaktärer och duglighet från helt andra kriterier än utifrån skorna de bär på.

Jag har meddelat – den gråtande 32-årige mannen – att hustrun har fött fem barn, behärskar lika många språk och har avlagt någon sorts akademisk examen och är förvärvsarbetande. Med stolhet är hon en äkta bonnläpp från Gnarp, det är inget att skämmas över. Vill alls inte skryta ty du är säkert en mycket bildad och världeserfaren man som har kunnande i allehanda ämnen med en avgrundsdjup allmänbildning.

Knäbesvär får henne dock att avstå från VM:et i snödrivehoppning.

Jag har svårt för människor som besitter förakt och torgför dessa i sina bloggar utan att ha den minsta susning om individernas innersta väsen.

Musikstycket handlar en del om trångsynta människor - på samma tema fast ändå inte riktigt.