Det finns en lojalitet bland oss som jobbar inom sjukvården som påminner om den inom poliskåren vilket innebär att du inte ska kritisera kollegorna i branschen

Jag blir alltmer kritisk mot privatiseringen av sjukvården och det kan tyckas märkligt när jag själv är privatpraktiker.

Jag har tagit strid mot några Hälsocentraler i vårat område och Gudarna ska veta att jag har fått riktigt upprörda mail. Det är bra för jag har fått skriftliga bekräftelser på det jag beskriver - ingen kan påstå att jag överdriver.

Sedan vårdvalsreformen har jag märkt hur vissa Hälsocentraler, på ett oanständigt sätt, försöker att styra patienterna till sina verksamheter för att tjäna mer pengar. Till att börja med lutade jag och kollegan oss mot ryggstöden och lät det ske. Anledningen var att vi hade fullt upp med jobb och tog det piano.

Men nu får det vara nog! Gränsen blev nådd när en person med svåra smärtor, som dessutom behandlas inom psykiatrin, blir pressad av en doktor att frånsäga sig kontakten med oss. Påföljden blev att personen klappade ihop i nerverna pga av pressen.

En annan patient får förslaget att byta till en annan Hälsocentral för att personen har särskilda behov. På så sätt vill Hälsocentralsföretaget komma ifrån kostnaden.

Jag påstår inte att alla läkare har blivit räknenissar för att optimera vinsterna men vi är på väg i den riktningen.

Det får inte bli så att den som behöver mest hjälp ska bli likt en Svarte Petter som ingen vill ta hand om.

Jag kan inte låta bli att tänka på Hoola Bandoolas text om konfirmationsprästen som står och pekar mot det blå och ingen fattar om han visar vägen eller som försöker peka vartåt vinden blåser.

Och jag hoppas att våra politiker är medvetna om vad som sker inom sjukvården och att tjänstemännen på Landstinget som har till uppgift att granska gör sitt jobb.

Tyvärr kan vi inte ta för givet att sjukvården ser till just dina behov........andra behov prioriteras alltmer.