Jag imponeras oerhört av skidåkaren Johan Olssons prestationer i VM och den mediala uppmärksamheten är – milt uttryckt – bombastisk.

Allt handlar om att förflytta sig från punkt A till B på snabbast möjliga tid – men till vilken nytta?

Dessvärre är jag en idrottsnörd själv och betraktar således sådana här insatser som särskilt heroiska – men kan ändå inte låta bli att ställa mig frågan – till vilken nytta?

Jag kan rabbla upp de fem bästa skidåkarna i världen utan nämnvärd betänketid. Om nån ber mig svara på vilka som är de förnämsta forskarna inom barnonkologi (forskare inom cancerogena sjukdomar som drabbar barn)så tar det genast lite längre tid.

Å andra sidan så dör det cirka 25.000 barn varje dygn enbart pga taskigt med käk och dåligt vatten samt en massa myggor. Detta elände kunde förändras med enkla medel och till det behövs enbart vardagligt förnuft och inga skarpa forskarhjärnor.

Uppenbarligen väljer vi det som är begripligt och höjer det till skyarna men ger blanka fan i det som egentligen är mer hjältemodigt men svårare att förstå.

Och det motsatta då, hur jämför vi motgångarna i livet?

Det gör ont i mig när jag skriver om den intervju jag lyssnade till i P1:s morgon eko och anledningen till min reaktion kan ha samband med att jag har fyra döttrar.

En moder med döttrar ansågs inte ha flyktinglika skäl och skulle tillbaka till en plats – där den 14-åriga dottern hade våldtagits inför modern med syftet att erkänna att maken var en regimpolitisk opponent.

Nu har vi flyttat fokus från livets framgångar till det motsatta. Vi kan identifiera oss med idrottsliga framgånger och upphöjer dessa till skyarna då de är lätt att begripa. Att förflytta sig från punkt A till punkt B på kortast möjliga tid.

Hur är det med Sverigedemokraterna då, väljer anhängarna det som är lättare att begripa?

Hur väljer vi upplevelsen av smärta och motgångar? Till detta finns inget facit då känslor inte kan mätas.

Hur resonerar den Sverigedemokrat som anser att mamman och den apatiska dottern som sondmatas i exemplet ovan är en tärande parasit, trots att SD-aren - i mitt exempel - själv förtjäntar sitt uppehälle av samhällets pengar?

Vi tillhör de som lever längst och trots detta har vi flest pensionerade i åldrarna mellan 20-25 år. I de otrevliga motorcykelgängen lever en stor del av våra gemensamma medel trots att de kunde ägna sig åt hederligt arbete.

Det tycks vara så att vi förenklar och riktar fokus på sådant vi tror oss begripa.

Jag blev bara så illa berörd av det jag hörde på radion.

Vilka är är det som alltid kommer i kläm?

”Min värld är fattig och min dag är död
 När barnasinnet har berövats på sin glöd
 Då ondskan nått sitt mål till slut”

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Staten genom Rosengren var skickliga säljare. När jag ägde Televerket övertalades jag att köpa firman....... en gång till.   Fan ta, den som introducerade Ivar-Lo och och ingav mig tron att alla efterkommande ministrar till Gunnar Sträng skulle v...

Till läsare utanför Nordanstig(inkluderande släkten)meddelas att Pantzare lever och känner sig vital samt icke politiskt/troende. Farsan Henning, 89 i maj, kör bil, klättrar upp på stugtaket i Jukkasjärvi och sotar skorstenen samt provocerar grannarn...

Lyssnar till frälsarlåten ”Railway to Heaven” och kommer på hur vi anlägger bostadsområdet Solkurvan i Gnarps sjöstad.   När Sveriges längsta järnvägskurva gjort sitt bygger vi om avlagda järnvagsvagnar till lägenheter, eller om vi by...

Varför engagera sig i en lokal diskussion angående flyktingar, tänker jag?   Jag tror inte att alla på min ort som sympatiserar med Sverigedemokraterna är nazister. Däremot stödjer de en organisation med nazistisk bakgrund. En av deras frontfigur...

FÖRDJUPAD UTVECKLINGSPLAN FÖR NORDANSTIGSKOMMUN – GNARP sammanställt av B Pantzare, mars -14   BakgrundUndertecknad har ombetts att ingå i en tillfällig fullmäktigeberedning för att revidera den kommunala översiktsplanen. De, icke poli...