Det är viktigt med nya intryck – en tidigare chef uttryckte sig att tankeskärpan blir trubbig om vi inte utsätts för premiärer i livet, jag undrade vad han menade med premiärer.

Jern frågade om jag kom ihåg min första dag i skolan?

-Javisst, svarade jag.

Kommer du ihåg den 42:a skoldan?

-Nej, det gör jag inte.

Kommer du ihåg första gången du körde bil med ditt nya körkortet?

-Solklart

Minns du den fjärde gången du körde bil?

-Nej

Kommer du ihåg känslan och doften när du öppnade dörren till din första lägenhet?

-Yapp, det gör jag.

Och så där lät det.

Jag avundas ungarna på ett sätt:

En beskriver hur det var på en musikfestival i Tjeckien, massor av öl och dåligt med duschar. Och mest förvånande var att killarna inte slog varandra på käften.

Jag kommer också ihåg Tärendöholmen uppe i Tornedalen 1971, men då slog killarna varandra på käften

Den andra får nya intryck från Korsika och funderar på att dra vidare till Alperna efter sommarsäsongen.

Jag minns, mycket väl, sista arbetsdan på LKAB i jan 1978 innan jag drog iväg till Uppsala. För mig var det en lång resa.

Den tredje snackar omkull Ryanair nånstans i England, ett tåg som missas för att en järnvägsstation tar eld efter att ha träffats av blixten. Jag har minsann suttit i buss mellan Kiruna och Vardö uppe i nord Norge.

En fjärding som pendlar mellan Jättholmarna, Jättendal och Ponderosa.

Den femte är lycklig då hon är på sitt första ridläger i Knoppe. Sovsäcken, tandborsten och handduken är packad.

Men jag då, vad får jag för intryck? Jag läser nån bok när jag har semester, tidningarna plöjer jag igenom. Nej, det känns som att jag skulle behöva utsätta mig för nya premiärer.

Och förresten du som läser det här – ställ dig följande fråga:

När tänkte du din senaste tanke – som du aldrig tidigare har tänkt. Det är också en form av premiär.

Nej, det känns som att jag borde hitta på några premiärer eller söka upp sådana.

Jag har börjat fundera lite oftare på varför jag bloggar. Det måste ju finnas ett underliggande behov av att exponera någonting, kanske viljan av att försöka påverka något. Men i värsta fall så kan det vara något så trivialt som att visa att jag finns till.

En sak är då säker, alla som bloggar vill förmedla någonting. Tycka till och ha åsikter – det är givetvis lovvärt och tjusigt.

Men den här bloggcentralenen ger mig – med få undantag – inga premiärer. Tvärtom det är mest samma ältande med ytterst begränsad variation i innehållet.

Nej, det är lika inspirerande som att glo på vit målarfärg som torkar. Kan det inte komma in några fler som drar igång lite rajtan-tajtan. Jag skulle gärna se en rebellisk tant med massor av livserfarenhet och åsikter att dela med sig.

Det här om vardagens betraktelser börjar bli tämligen enahanda och trist.

Men jag tycker att det är gulligt med Gnarschpsengelska.

De e ändå so fucking booooooring trist....=( =( =( …... yö name it, år sooo..

I löve this text xD sorry for min stavning, he he he hö hö... xD xD...