Vid köksbordet sitter den 15-åriga dottern och konverserar med sin farfar. Farsgubben är på sitt 86:e levnadsår och har, för ett par dagar sedan, genomgått en laserbehandling mot starr. Det kan vara anledningen till att han inte reflekterar över att samtalet blir inspelat.

Dessförinnan har vi samlats kring köksbordet och alla är samlade. Den näst äldsta dottern befinner sig på köksbordet, visserligen instängd i datorn och Skypandes från Australien.

Farfar har ett klockrent intellekt och minne och berättar:

Vi hade konfirmationsundervisningen i Pajala i februari 1941. Sirener ljuder och vi flyr till älvbrinken, ryska bombplan fäller sin last över Pajala. De flesta bomberna fälls kring kyrkan. Sprängbomberna orsakar stora hål där de slår ner. Och i snön blir det halvmeterstora hål av brandbomberna och snön smälter ända ner till marken.

Dottern för anteckningar med papper och penna samtidigt som mobilen spelar in konversationen. Jag kan inte låta bli att reflektera över spänningen i farsgubbens berättelse i förhållande till innehållet i dessa triviala vardagliga reflektioner på Facebook.

It´s a difference between Facebook and Lifebook – tänker jag – fast på svenska.

Sonen nämner, som i förbifarten, att de har varit med jobbet i Västindien i 14 dagar. Mycket har förändrats mellan farsgubben och min son. Som 14-åring upplevde jag gruvarbetarstrejken i Malmfälten 1969. Tusentals gruvarbetare gick genom Kiruna den smällkalla dagen. De gick skuldra vid skuldra och det enda som hördes var knarrandet mellan vinterstövlarna och snön. Som grabbar upplevde vi en oerhörd stolthet över våra fäder. De tog strid för en anständig arbetsmiljö.

Farfar berättar vidare:

Hösten 1944 satt vi vid Torneälvens strand och såg när nazisterna retirerade från Finland. På andra sidan älven flydde våra finska vänner över älven, nazisterna sköt efter dem och brände ner deras gårdar och sköt ihjäl boskapen. Tyskarna tillämpade den brända jordens taktik

Jag är glad med att det finns någon som fortfarande är intresserad av att få ta del av en levnadsbeskrivning som är, något längre, än den senaste uppdateringen av ett dygn på Facebook.

Det är bara att gå på som förut som om ingenting har hänt, det är bara att stå på och se ut som man har glömt varifrån man kom.....