När jag kollar in trendsättarna för dessa tjejers "stärkasjälvkänslan armé” gör de inte ett speciellt seriöst intryck.

Givetvis är jag mycket medveten om mina fördomar och att jag är präglad på ett särskilt sätt.

Mina trendsättare råkar vara min farmor och ett par av mina fastrar. Farmor födde 12 barn, rökte Greve Hamilton inlindat i Haparandabladet och bolmade i sig odören utan filter, och hon gjorde det regelbundet och varje dag. Utöver tobaksröken fick hon även i sig trycksvärtan från tidningen. Vad jag vill påpeka var att min Farmor unnade sig en viss form av livsnjutning. En av mina fastrar var troende Leastidian men unnade sig ett glas konjak och hade okristliga åsikter vilka hon - med glädje - deklarerade.

Samtliga av mina fastrar blev egensinniga och frispråkiga kvinnor. Enligt mitt förmenande var de oerhört självständiga och bemöttes med respekt. Jag misstänker att deras trendsättare var Johanna Pantzare.

Men vart är "tjejerna" på väg? Det mesta tycks gå ut på att förstärka de ytligt estetiska detaljerna med frågor om:
Hur Du är klädd? Vilken handväska Du bär på? Vilka kompisar Du umgås med? Vilket smink Du använder?

Detta är ju väsentliga livsåskådningsfrågor med tanke på all tid vi ska leva i förhållande till den tid vi ska vara död på - eller ?!

Tjejerna tycker jag inte så synd om. De har högsta betygen när de går ut gymnasiet. De kommer att bli de framtida juristerna, företagsledarna och diplomaterna. Killarna är lågpresterande och hamnar på efterkälken och slår varandra på käften.

Nej, jag tror att - stärka självkänslanarmén -  riktar fokus på fel grejer. Delvis bidrar de till att tjejer som redan mår dåligt - kommer att må ännu sämre.
Faktum är att jag tror att de ser en kommersiell möjlighet i att torgföra sitt budskap och de är ivrigt påhejade av företagen med "stärkasjälvkänslan" produkterna.

Att må dåligt är ett internationellt problem. Det är inte bara svårigheter bland unga svenska tjejer. Enligt FN dör cirka 25.000 småbarn pga. bristande hygien, för lite mat och rent vatten - varje dygn. Detta pågår 365 dygn varje år.

Rent bildligt matematiskt innebär detta att vi kan lägga ut barnlik - med en meters mellanrum mellan varje barn - från Statoil i Gnarp hela vägen fram till Röstabacken vid Harmånger - 365 gånger/år.

Men detta är ju givetvis inte orsaken till att vi mår så dåligt - eller ?

Guuu vad vi är sjuka i Sverige!!!!