För ett antal år sedan var vi ett gäng som hade visionen om att bygga en ishall. Gänget bestod huvudsakligen av två grupper. Den ena gruppen var optimistiskt realistiska och den andra var orealistiskt optimistiska. Allihopa arbetade ideellt och vi var helt befriade från en anställd projektledare med kommunalt EU-stöd.

http://www.nhlpa.com/GoalsAndDreams/ProgramDetails.asp?ID=34

Svenska Kyrkan förlade en högmässa i ishallen. Gud Faders förlängda arm viskade i mitt öra att Han nog ansåg att vårat gäng gjorde en välgärning trots att våra tillställningar sammanföll i tid med kyrkans arrangemang. Han ansåg att vi gjorde någon slags nytta i uppfostrande syfte och att våra tillställningar hade ett högt besöksantal.

Visioner är till för att realiseras och detta gör sig enklare om de inte är kommunalt EU-finansierad.

Våra idéer gillades av NHL och så till den milda grad att vi blev först utanför Nordamerika att få ett stort ekonomiskt stöd. ”Gänget” fick god draghjälp av en levande legend, Börje Salming. NHL undrade om nämnde Salming ingick i Gällsta IK:s styrelse och så var inte fallet. Jag förklarade att vi har lappblod i oss och uppfostrade i ”The Land of the Midnight Sun”. De blev imponerade när de förstod innebörden i det hela. Nämligen den att; -om en Kirunabo befinner sig i nöd så bör den andre hjälpa till. Trots att nöden i detta avseende var ett i-lands problem.

Vi lyckades och NHL deltog i invigningen. Detta är ett exempel på ett ideellt ”The Realistic Sunrice project”. De EU-kommunalt finansierade projekten benämns som ”The Unrealistic Deskboard Projects”.

Nu, kära läsare, ska jag skvallra om en sak men det här bör stanna mellan oss.

Nu har en annan ”legend” från Kiruna öppnat kontakter i den norska finansvärlden, närmare bestämt i Trondheim. Finansmannen heter Einar Kock och ”legenden” gör analyser av idéer som kan omsätta pengar till ännu mera kapital.

Jag och ”legenden” får en dålig smak av ordet kapital ty vi är präglade av gruvarbetarstrejken i Kiruna 1969-70. Och, på ett sätt, har vi hamnat fel. Jag är egenföretagare och ”legendaren” är insyltad i norska finansvärlden. Det är lätt att bli ideologiskt schizofren. Den ena rösten viskar att kapitalismen och marknadsekonomin skapar frihet. Samtidigt pekar den andre på det faktum att kapitalismen inte har lyckats så bra i Afrika, Asien och i delar av Sydamerika.

Nåväl, denne Einar Kock är nu villig att satsa många norska pengar i Gnarp. Einar har insett närheten till Trondheimsregionen och sneglat upp mot Pitehavsbad. Han vill nu ta ett samlat grepp kring Gnarpsbadens Camping, Klasudden och Gnarpsbadens festplats.

Problemet med Einar Kock är att han måste ta reda på vilka som är ens fiender och göra dem till sina vänner. Detta är en förutsättning för att lyckas.

Kock ska nu skapa publicitet och jag vet en sak. Detta kommer att ta ”husihelvete” i olika kretsar. Inspierarad av Kyrkans sigill, Bocken, avser Kock att uppföra en bock i storleksordningen fem meter hög invid Statoil i Gnarp. Einar har kompisar i Statoil så det blir inga problem påstår han.

Bocken kommer att utrustas med en jättephallos. Större än den grekiska mytologins phallosar. Einar är inte modest och återhållsam. På phallosen kommer det nya slagordet att lysa med stora bokstäver.

”Det potenta Gnarp”