För ett halvår sedan erbjöd jag mig att sponsra Bergesta äldreboende med en benpressmaskin. Tanken var att bidra med en tredjedel av inköpskostnaden av maskinen. Utöver detta erbjöd jag mig att utbilda personalen i vilka boende som kan träna och på vilket sätt.

I vissa frågor kan jag bli human och i andra en fruktansvärd opponent. I detta ärende erbjöd jag mina tjänster helt gratis utöver sponsrandet. När jag lade örat på huvudkudden så hörde jag en röst som viskade: Bengt, nu har du gjort en god gärning och prisade vare dina gärningar.

Mer konkret visar rehabiliteringsvetenskap att även äldre kan tillgodogöra sig styrketräning samt att det blir lättare för personalen om de boende kan hjälpa till bättre vilket i sin tur blir mindre slitsamt.

Den ansvarige lovade att ta med sig den sk. frågan vidare i organisationen. Nu har det gått ett halvår och jag har inte fått någon återkoppling och nu får det vara - jag ger upp.

Och det skulle vara intressant att veta vilka idioter som nu sitter och bevakar sitt revir.

Nu har den opportunistiska rösten börjat göra sig alltmer gällande : Bengt acceptera inte det här. Och tro mig, jag har ingen egen vinning av det.  Med mitt Laestidianska påbrå måste jag, med dåligt samvete, medge att jag har blivit prisad för oegennyttiga arbetsinsatser och det har jag papper på. Och må Gud förlåta mig att jag nu framhävde mig. Men jag lovar, jag gör inte det här för att få mer sådana papper.

Ungarna försöker ibland att tukta mitt hetsiga temperament och särskilt när jag svär. Men nu är jag nödgad att ställa mig frågan: Vad är det för jävla mekanismer som råder här?

Jag blir upprörd över att Nordanstigs Kommun får sponsra travhästtävlingar när jag inte får sponsra gamla åldrade skattebetalare på livets höst. Förstår ni inte att jag också vill bidra med lite hjälp - om det behövs.

Och det är märkligt att jag inte får försöka rehabilitera åldringarna så att de kan få lite mer hjälp, åtminstone lite i närheten av det som travhästarna erbjuds.

Och här får Nordanstigs visionsgrupp mitt enkla lilla bidrag: Att åldringar i Gnarp bör få lika bra rehabilitering som travhästarna på Hagmyren.

Och jag vill redan varna personalen att den dag jag hamnar där - då kommer jag att kräva att få sitta i min benpressmaskin med datorn på ett bord framför mig. Och vem vet, kanske bildar jag ett nytt parti. Piratpartiet för Rebelliskt Åldrade. Beteckningen blir, utan tvekan, PRÅ.

Ingen ska behöva komma och säga att jag inte försöker att ta i och bjuda till, lite schysst vill jag försöka att vara. Och nog har jag allt lite stolthet kvar i kroppen så jag lär återkomma när ni minst anar det.

Men nu lämnar jag den här saken och låter dig som läsare avgöra. Finns det nån förlorare?

Och när du tänkt klart så inser du - att inte är det jag och du - men glöm då inte bort att en dag blir vi också gamla.

Men hjälp mig med svaret, varför vill inte alla ta i !!?