Det är en trevlig stund för oss i Gnarps Kyrka.

Det är skolavslutning igen och räknar jag inte fel så är det femtonde året på raken och minstingen har fyra år kvar. Sitter i kyrkan och reflekterar över diskussionen om kyrkans – vara eller inte vara – som lokal för denna trevliga tillställning. Det var DO (diskrimineringsombudskvinnan) som tyckte att det kunde vara diskriminerande mot andra religioner. Det ansågs vara tveksamt att sjunga Den Blomstertid nu kommer för att en av textraderna handlade om - Guds godhets rikedom.....

Nej för tusan, Kyrkan är det bästa stället för skolavslutningar. Håll på traditionerna.

Därefter åkte vi till Harmånger. För mig är det rörande att se niorna falla i varandras armar och gråta. Hoppas att nyfikenheten av att träffa nya kompisar på gymnasiet infinner sig snart nog. Nya tider, andra möjligheter och fler upplevelser väntar.

Dotter nummer tre har två år kvar i Harmånger och sen kapar vi utav navelsträngen och kastar ut henne från huset. Det låter hårt men är bra. Givetvis så står dörren till fågelburen öppen och det är bara att flyga ut och in men de ska inte stanna inne för länge. Vingarna måste tränas.

Nästa år är det dags igen för en av kidsen att ta studenten. Hoppas trenden fortsätter att de törs fortsätta att flyga. Jag är då glad för varje dag som går utan att de har hängt på sig nåt ankare i form av fast sällskap som inte är ett dugg nyfiken på att se vad världen har att erbjuda.

Kommer ihåg när jag gick ut gymnasiet i Kiruna då var de tre stora framtidsutsikerna:

Fast anställning på LKAB, 450 meter under jord fram till pensioneringen. Om din släkt var ena jävlar på att jobba och inte klagade över att hosta upp malmpartiklar under semestern så var framtiden tryggad. Det krävdes inte mer än så.

Den andra möjligheten var att sikta in sig på en anställning i Kommunen. Släkten behövde nödvändigtvis inte vara ena djävlar på att jobba även om det inte var ett handikapp. Däremot var det meriterande med kontakter, och på den tiden, gärna via partipolitiken. I Kiruna ansågs du som lite finare om du hade jobb på Kommun eller Statens Järnvägar.

Den tredje möjligheten var bara en vision och dröm. Det ansågs vara nödvändigt med uppåtgående vertikala kontakter till vår Herre. Drömmen bestod av att få en civil anställning på Lapplands Fjälljägarregemente. Det fanns två kyrkligt aktiva bland de civilanställda och därför trodde vi att det var nödvändigt med de, ovan molnen belägna, kontakterna.

Under gymnasietiden tänkte jag på att bli militär. Antagligen för att jag gillade att föra befäl. Därför skärpte jag sinnena en kort stund under mönstringen till lumpen och ansågs därför duglig för att bli antagen som befälselev på Fjälljägarregementet.

När så första snön kom och befälet skrek: Stridspackning på och uppställning på kaserngården sprang jag som bara fan. När vi sen, unisont, fick skrika: VÄLKOMMEN SNÖ – VÄKOMMEN SNÖ!!!!! Då slog mig tanken att det kanske ändå inte var min framtidsgrej.  

Under en övning i Kebne kommenderade samma befäl - mitt i natten - att skidorna skulle vara nyvallade till morgonen. Problemet var att det var 28 grader kallt och dessutom full storm. I sådana förhållanden var skidvallning inte det första man tänkte på.

Då tog jag ett definitivt beslut. Det var bara att dra innan jag skulle åka dit för mord och bli instängd på anstalt. Det var heller ingen höjdare att börja vuxenlivet i fängelse och det var nog ett klokt beslut.

Min sk. yrkeskarriär inleddes således på LKAB kombinerat med någon sorts idrottskarriär. Det varade i fyra år, sen fick även det vara nog.

Ungdomar i Nordanstig följ nu mitt råd. Ni har varken LKAB eller Jägarskolan. Däremot har ni Kommunen och Vision Nordanstig. Så flyg och prova era vingar och akta er för ankare som bara vill hålla er hemma.

Fastna inte i det ytliga och fotochitistiskt fetischistiska pryltänkandet och de pudrade näsorna. Ägna er åt garderoben med; -skorna, -handväskorna och kjolarna när ni blir gamla som gatan. Bli kärringar och gubbar när tiden infinner sig.

Ut och flyg!!!!!!!!!!!!!

Bilden nedan:

Googla gärna på: Ismarelda Marcos.........hustru till den forna Fillipinska diktatorn.