Första morgonen är jag och de övriga ledarna på väg att slita upp en dörr för att tre av spelarna inte behagar att kliva upp. Det är obegripligt att de inte vaknar trots oväsendet. Jag knallar ner till receptionen för att hämta huvudnyckeln för vi måste få upp dörren och de sovande lirarna. Jag tittar in i matsalen på vägen ner och vilka sitter där? Just precis, de sovande spelarna, fast de är vakna.

Vi får en straff emot oss i en av matcherna. I Sverige är vi vana att spela mer på kropp och i Norge straffas detta. Det är väl därför de har så tekniska spelare och är bofasta i världseliten.

Nåväl, jag reagerar och visar med diverse smidiga kroppsrörelser min åsikt om rättskipandet. Domaren kommer fram till mig och jag väntar på det gula fula kortet. Till min förvåning medger domaren att jag har rätt.

I nästa anfall blåser domaren för straff och jag blir överaskad, igen. Rättskiparen tar ögonkontakt med mig och den här gången protesterar jag inte. Vad gör jag? Javisst jag lyfter upp handen och tummen ... som tack för hjälpen. Jag kan urskilja ett litet leende hos den svartklädde.

På lördagkväll var det samkväm bland norska ungdomar och tjejerna skulle vara på förläggningen 22.55 Klockan sju minuter i elva är samtliga 14 spelare på plats. Morgonen efter var det väckning 06.30 Det behövdes inte då samtliga fjorton var uppe och väntade på frukosten.

Fjorton stycken 13-14 åriga spelare sitter och diskuterar hur de lägger upp taktik inför matcherna och sköter uppvärmningen utan min, Mickes och Tomas medverkan.

Spelarna var glada och trötta med skrapsår på armbågar och knän. De hade även begåvats med nyvunna kompisar. Självförtroendet har stärkts efter bra matcher mot riktigt tufft motstånd.
Föräldrar har skickat med oss mat och följer med till Trondheim och hjälper till med matlagning och stötteapparaterna.

För mig är det stort - riktigt stort - och motiverande.

Vi klarar oss till B-slutspelets semifinal. I någon av matcherna gör vi bättre resultat än det slutgiltiga finallaget - mot samma motståndare.

So what - viktigaste av allt är att se hur spelarna utvecklas och vidgar sina vyer. Vi har diskuterat; -om profesionella tiggare, -inskränkta öldrickande killar och besökt domkyrkan i Trondheim.