Det skakar i Kiruna om nätterna när det sprängs i gruvan. De är nere på 1365 meters djup och gräver sig in allt djupare under stan. Jag blir förvånad över att det går så fort med omvandlingen. Järnvägen och E10:an flyttas och förändringarna går fortare än jag kunde ana.

Jag och äldsta dottern tog oss en långpromenad runt Kiruna innan vi åkte hem. Om 20 år kommer det att se annorlunda ut.

Det finns verkliga original att träffa i farsgubbens vänskapskrets. De tillhör inte kategorin som froterar sig på middagsbjudningar likt Nobelfester, nej, långt därifrån.

Utan att ringa på dörrklockan kliver Uusitalo in och mycket högröstat  uttrycker han följande: Den där jävla Ellen är inte hemma nu heller, var fan är kärringen? Hon bor i lägenheten närmast. Alla gamla gruvisar är hörselskadade och därutav det ständigt höga röstläget.

Kyrö är änkeman likt farsgubben och ekonomiskt sinnad. Senast han tillät en lägenhetsrenovering var för 47 år sedan, orsaken är att sådana renderar en högre hyreskostnad. Han vägrade fastighetsbolaget att bygga en balkong i samband med senaste renoveringen. Det skulle kosta honom 27 kronor per månad och därför avslog han erbjudandet. Bolaget tordes inte ta konflikten men Kyrö.

Farfar och Fromberg har dock problem med Kyrö. Han har lämnat in alla hörselhjälpmedel för att det kostar 1800 kronor. Då alla hjälpmedel har inlämnats är han heller inte länge i behov telefon. Anledningen av att han ändå inte hör eländet!?

Gubbarna tar hand om varandra, de har en gemenskap som om de tillhörde en och samma familj. För mig är det rörande att se sammanhållningen.

Morbror Mickel tittar in innan vi åker hem till Gnarp, han är 82 år, kort och rakryggad. När han kliver in i lägenheten så kastar sig morbror ogenerat på rygg i hörnsoffan i vardagsrummet.
Mickel ställer sig fortfarande i rengärdet och fångar renar med lasso och märker kalvarna. Dessutom flår och styckar han en ren i en jäkla fart. Den ena steken hinner inte landa i golvet förrän den andra är lös.

Apropå skidåkningen så tar jag mig ned för Riksgränsens och Björklidens svarta opreparerade pister. Visserligen med smärtor i bägge knäna och höger höft …… men ner tar jag mig.