Undersökningar visar att elever som tränar mer, röker mindre och inte krökar har bättre betyg i skolan. I vuxen ålder får de fysiskt lättare och mindre monotona jobb.

De tyngsta och ensidigaste jobben får de med sämre betyg. Elever med lägre betyg har även sämre livsstil och dålig fysik.

En unge med ett konditionsvärde på 35 har en syresättning på 35ml i varje liter blod som hjärtat pumpar ut, den med ett värde på 50 har bra många procent mer syresatt blod och nu råkar det vara så att hjärnan är det organ i kroppen som reagerar tidigast på låg syrgasmättnad och då i form av trötthet och bristande koncentrationsförmåga.

Givetvis motiverar detta till att öka skolgymnastiken men jag hävdar att detta, huvudsakligen, är ett föräldraansvar. Att skapa en hälsosam livsstil ingår i uppfostran.

Barn- och ungdomar som använder fysiken blir hungrigare då kroppen kräver energi vilket i sin tur skapar sundare matvanor med jämnare blodsockervärden vilket i sig har ett stort samband med hjärnans funktion.

Beträffande skolbetygen, Pajala och Övertorneå kommuner ligger konsekvent i svensk elitklass och Nordanstig tillhör alls inte elitskiktet. Ungarna där är inte, i grunden smartare, än våra egna och föräldrarna har heller ingen högre utbildningsbakgrund.

Detta innebär att det finns några grundläggande skillnader. I Nordanstig anser föräldrarna att busstransporterna till skolorna är den i särklass viktigaste skolfrågan. När jag beskriver för mina släktingar och vänner i Norrbotten vilka ”fruktansvärda” reseavstånd vi diskuterar om så tycker de att vi är kverulanter. I Tornedalen anser föräldrarna, sunt nog, att engagerade lärare och bra undervisning är den viktigaste aspekten.