Senast jag hade fel i en debatt var 1956  och jag har olyckligtvis glömt bort vad det egentligen handlade om. Till pjäsen hör att jag är född i november 1955 och därigenom har jag lagt ribban för min ödmjukhet.

Diskussioner har jag ibland avslutat - i största möjliga ödmjukhet - med följande replik:

- Du har fortfarande mycket att lära för att komma upp till en nivå av - mycket dåligt.

Så nu ska du läsa noggrant och tänka efter och ämnet handlar om en delning av kommunen.

Jag påstår att Gnarp är en tillgång och besitter en utvecklingspotential ur ett Sundsvallsperspektiv. Ge mig en halvtimmas föreläsningstid så ska jag beskriva tillväxtpotentialen som Gnarp då besitter.

Sundsvallarna skulle omedelbart inse attraktionskraften hos en förort där restiderna via E4:an kommer att förkortas avsevärt. I förorten finns det ett särskilt aktivt föreningsliv som saknar motstycke och har begåvats med sporthall, ishall, ridhus, golfbana och en självlysande stjärna inom kulturen.

Från förorten kan man dessutom nå superba skidbackar inom 30 minuter och orten har en av Norrlands förnämsta kustremsor 8 minuter från Gnarp. Dessutom har förorten ytterligare en arbetsmarknad att erbjuda på 30 minuters avstånd i södergående riktning.

Och om detta inte skulle var nog så har kustremsan en attraktionskraft inom turismnäringen mot ett välbärgat befolkningscentrum i västlig riktning om cirka 450.00 invånare.

Redan under vikingatiden hade Trondheimsborna hemmahamnar efter Hälsingekusten - en av hamnarna hette Haddhamn och var förlagd väster om nuvarande Norrfjärden.

Och vad vill jag ha sagt med det:

Ingvar Kamprad körde över IKEA:s styrelse gällande etableringen i Haparanda. Sven-Erik Bucht förklarade nämligen för den gode Ingvar att Haparanda var ett gammalt handelscentrum där samer, finnar och ryssar utbytte varor för hundratal år sedan och - vips - så etablerade sig IKEA i Haparanda och succén blev fullständig. Och detta mot alla räknenissars bedömingar med grundutbildning motsvarande civil- och företagsekonomer upphöjt med 12.

I största ödmjukhet erbjuder jag mig att ha en föredragning för investerare i Trondheimsregionen gällande satsningar i Gnarp och belysa det ur ett historiskt perspektiv.

Visst är allting solklart och tydligt när du har läst vad jag skrivit?

Betrakta mig inte som ett gnällande offer när jag påstår följande:

Mina åsikter står inte högt i kurs i Nordanstigs kommunala hierarki vilket förklaras av följande psykologiska mekanismer och detta är - absolut - inte unikt för Nordanstig.

Politiker och tjänstemän drivs inte av samma krafter som Gunnar Sträng och Gunnar Hedlund på sin tid.

Min sagesman i det avseendet är Fanjunkare Fjällbro på Jägarskolan i Kiruna som fick möjlighet att umgås med Ivar Lo Johansson en natt på Bommersvik under en skrivarkurs.

Deras drivkrafter handlade om att förändra samhället och göra det bättre.
Numera handlar det mycket om att hitta en plattform för att bedriva makt - såväl - bland tjänstemän och politiker.

Jag påstår inte att så är fallet bland alla deltagare - vad jag menar är att denna drivkraft har blivit en maktfaktor som vi inte kan bortse ifrån.

Och vad innebär detta i praktiken:

Det kan betyda att min analys betraktas som infantil och barnslig av de lokala maktintressenterna som i sin tur kan bottna i den nämnda drivkraften.

Därför tror jag att Gnarp skulle utvecklas av en kommundelning där analyserna utgick mindre ifrån makt och mer ifrån ett utvecklingstänkande.

Och lyssna igen - och gör det jäkligt eftertänksamhet.

Jag tror att vi kan frälsa utvecklingen i Gnarp och därigenom har jag - om än något krystat - försökt att peta in ett stickspår till följande musikstycke: