Beträffande utvecklingsfrågorna:

En dirigent i en symfoniorkester har en klar bild över hur ett stycke ska framföras - vi kan kalla det för en tydlig utvecklingsplan. Utifrån denna rekryteras musikerna till orkestern och de repeterar stycket med gemensamma noter.

Nordanstig rekryterar en mängd musiker utan att veta vilket stycke som ska framföras - det saknas nämligen en utvecklingsplan. Det uppstår alltför stort utrymme för fria improvisationer, eller kalla det för visioner. En orkester når sällan framgång om de inte framför styckena utifrån gemensamma noter.

Beträffande generationsskiftet:

Varenda ledare som står inför en framtida utveckling prioriterar framtidsspelarna i barn- och ungdomslagen. Verksamheten i oldboys verksamheterna får bero.

Nordanstig har förbrukat tvåsiffriga miljonbelopp i utvecklingsfrågor och det finns ingen som helst dokumentation som påvisar positiva effekter. Det är nog tveksamt vad den generationen har att tillföra inför framtida utveckling.

I Nordanstigs kommun prioriteras inte skolfrågorna - trots att behovet är dokumenterat stort i jämförelse med riksgenomsnittet.

Beträffande offensiviteten:

Nordanstig satsar inte på de unga aktiva barnfamiljerna som möjliga inflyttare trots att kommunikationerna in till Sundsvall blir snabbare och bättre. Att skära i skolor trots att var tredje elev inte klarar nationella proven i matematik imponerar inte på denna kategori.

Uppenbart är att de styrande i kommunen lever alltför långt ifrån verkligheten för unga aktiva barnfamiljers framtidsfrågor - trots att utvecklingen borde utgå ifrån deras perspektiv.

"Regeringen sitter - regeringen kommenterar"

Jag är 53, och farsan är 83. Farsgubben är en gammal gruvarbetare.

De pensionerade gruvisarna brukar sitta och häcka på Coop Forum och lösa globala problem ett par timmar dagligen och enligt trovärdiga källor (personalen på Coop) kan de föra ett jävla liv. Det brukar bli särskilt tarvligt när de antastar pensionerade SJ anställda. Anledningen är att SJ:arna fick så mycket bättre pensionsvillkor än gruvarbetarna och givetvis ska de ha skit för det och dessutom gav de sitt stöd till IFK Kiruna

Den gamle och dottern gick iväg för att inhämta baslivsmedel och kvällstidningen på Coop Forum. Jag var inte dummare än att jag förstod att den gamles syfte var något helt annat.

De kommer tillbaka efter ett par timmar och jag frågar dottern vad de hade gjort:

-Farfar och jag har pratat med en massa gubbar, svarar dottern.

-Men pappa, vet du vad farfar gjorde, fortsätter hon med en bekymrad uppsyn.

-Berätta, svarar jag ..

-I affären stoppade farfar lösgodis i sin mun så att kinderna stod ut så här - visar hon och blåser ut kinderna så att de ser ut som ett par mindre ballonger.

-Ehh .. svarar jag … så får man ju inte göra …

-Jag vet, det har du ju alltid sagt och det sa jag också åt farfar - att så får man inte göra.

-Vad sa farfar då?

-Han sa att är man över 80 år så får man göra så!!

Det är långt mellan Gnarp och Kiruna och därför träffar jag inte farsgubben så ofta. Givetvis så försöker jag ha lite koll på om det är någon senilitet på gång - och intrycket är att hans intellekt är jämbördigt med mitt - om det nu är något att jämföra med. Och därför förpassar jag provsmakandet till, kategorin, dåligt omdöme.

Nu ska jag, hustru med två medföljande barn åka till Korsika och besöka en 20 årig dotter. Nu har hon meddelat - genom den 17 åriga - att jag inte får ha på mig badbyxor av märket Speedo.

Min analytiska förmåga skvallrar om att dottern har inlett ett förhållande och därför vill hon att jag ska göra ett gott intryck.

Nu har Djävulen farit i mig och jag inser att jag nog ändå är släkt med min far.

På måndag ska jag gå och köpa mig ett par riktigt slimmade Speedo badbyxor i en spygrön färg och ett par rosa Foppa tofflor och leta rätt på en alldeles för slimmad T-shirt.

Och ska vi äta någon middag ihop så funderar jag på att smyga med mig någon Cola burk som jag öppnar under bordet och ska erbjuda mig att fylla på glasen under bordet och förklara att det bara är för att det ska bli billigare.

Som sagt - traditioner är till för att föras vidare - farsor är pinsamma.

På samma tema fast - men på ett annat sätt …… stycket nedanför

Behöver vi heltidstjänstgörande ; -stadsplanerare, -stadsarkitekt och vd i det kommunala bostadsbolaget. Tjänster ska tillsättas utifrån verkliga behov. Det är i grunden fel att dessa utgår ifrån visioner om tilltänkta behov.

Utveckling ska utgå ifrån en plan och en sådan finns inte i Nordanstig.

Lågt räknat är lönekostnaden för en tjänstetillsättning 730.000 årligen och för tre sådana uppgår kostnaden till närmare sju miljoner över en treårs period.

Var tredje elev blir underkänd i nationella proven i matematik.
Läraren hamnar i situationer att ensam undervisa 28 elever där 33% egentligen är i behov av förstärkt stöd i naturvetenskapliga ämnen.

Hur bemöts dessa dokumenterade behov?
Just precis, de bemöts med minskade anslag.

Kommunen kan inte sponsra kidsen med 15.000 kr till en skolresa inom naturvetenskap. Däremot sponsrar man Hagmyrens travbana årligen med motsvarande belopp. Och detta har pågått i ett stort antal år.

Förstår ni vilka signaler kidsen får?
Kan ni se de framtida konsekvenserna av det?

Detta är inte roligt längre - det är djupt tragiskt.

Om detta är kommunens planerade lyckohjul … så vill jag inte att ungarna ska prova sin olycka där ...

Och jag blir bara förbannad!

Den hysteriska storgrisen sveper in i vårat stackars drabbade land. Enligt beräkningarna kommer 1 av 100.000 av de influensadrabbade att dö och det är ju alldeles förfärligt.

Men tänk på följande:
Detta dygn dör 25.000 barn som är yngre än fem år pga dåligt vatten, lite mat och bristande hälsovård. Så här håller det på varje dag och hela året. På ett år har nästan fem miljoner barn dött - nästan halva Sveriges befolkning.

Återigen - storgrisens influensa - dödar en av 100.000 personer i vår sjuka del av världen.

Försök att se följande bild framför dig:
Varje morgon kunde vi stapla barnlik utefter E4:an - med en meters mellanrum med start från Statoil - så skulle vi nå hela vägen fram till Röstabacken.

Vid närmare eftertanke så känner jag att det skaver lite i halsen när jag sväljer. Fan, jag måste ringa runt och meddela världen det sensationella. Åhhh ….. allt är bara så eländigt …. att jag dessutom måste hitta en passande outfit till morgondagens umbäranden.

Förresten så startade andra världskriget för 70 år sedan. Nä, jag hinner inte fördjupa mig i sånt. Förresten hur ligger Sverigedemokraterna till i senaste mätningen?

Guu så hemskt, jag lider verkligen. Alltså inte av döa ungar eller påminnelser om det historiska.

Jag har upptäckt lite gråa hår,  jag funderar på att blondera mig … och är lunchen lika vedervärdig som förra onsdagen.
Då blir jag bara såå …..

Apropå det historiska - undrar vad Gud var upptagen med när ugnarna gick som hetast i Treblinka?

Från 1.43 min kommer den egentliga sensmoralen - angående influensans budbärare och kring 3.00 om oss andra måhända.

Nu ska jag följa minstingen i familjen genom idrotten och det här blir nog det sista jag gör som idrottsledare - lite vemodigt att kalla det för sista resan med gänget men jag är inte längre någon ungdom.

Jag har samlat på mig massor av erfarenheter kring idrott och ledarskap och inser därigenom mina brister.
Det mesta funkar men problemet uppstår då domaren blåser i pipan och matchen börjar. Jag blir som förbytt och så till den milda grad att det ibland angränsar till galenskap och den enda trösten är att jag är någorlunda medveten om det.

För att inte tala om mina fördomar. Vi hade alltid förlorat mot Norrlands bästa handbollslag i vår åldersgrupp. Och när vi tackade varandra efter matcherna tålde jag inte ledarens slappa handslag och att han dessutom inte mötte min blick utan tittade nonchalant åt ett annat håll. Sådana småsaker kan jag reta mig på.

Jag minns en match i Falun. Vi hade besegrat alla jämnåriga i Hälsingland-Västernorrland/Jämtland - utom just DET laget.

Och nu var det dags igen

Domaren blåser utav matchen och ingen förstår orsaken till det. Därefter går han fram till mig, räcker fram sin hand och frågar:

- Hej, är det du som heter Bengt?
- Ja, ehhh……det stämmer, svarar jag och förstår ingenting..
- Du, det är bra att vi får din hjälp och blir tre domare - men jag och 

  kollegan är tacksamma om du håller dig på rätt sida av linjen ….  alltså 

  utanför planen …

Efter matchen berömde jag domarnas ingripande. De tyckte inte att jag hade protesterat mot domsluten men att jag bad dem att blåsa i pipan innan de hann göra det uppfattades som lite ennerverand.

I slutet av matchen är spelarna helt utpumpade men orkar ropa till bänken med leenden på läpparna - lika stora som gamla Sandöbron:

- Lugna dig Bengt …. vi har redan vunnit .. samtidigt som de pekade mot

  resultattavlan.

Spelarna hade fattat hur matchen och motståndarna skulle kontrolleras. Detta TROTS mitt coachande - inte TACK VARE!?

Efter drabbningen var jag excalterad när jag greppade tag - i den nämnda - ledarens hand och släppte inte greppet på en evighet. Blängde honom stint i ögonen och skakade hans arm så att den säkert var på väg att hoppa ur led. Den här gången tittade ledaren ner i golvet och var illröd i ansiktet.

Och kan ni gissa vad jag frågade:

-Mår Du dåligt? 

Jag vet, tänk så barnsliga vi vuxna män kan bli.

Vi spelade mot Hammarby i Sundsvall Cup och tjejerna förlorade med astronomiska siffror och jag kunde inte låta bli att tycka att deras ledare var självgoda. Självklart var de inte det, det handlade nog mer om att jag har fördomar mot dialekten.

Det är bra att känna till sina fördomar. Jag led även det året när Luleå Hockey vann SM-guldet. Det finns ingen Kiruna-bo som unnar Luleå något gott - och det beror enbart på deras dialekt.

Det roliga är att delta, inte att vinna …..  jag hörde de tröstande orden men tänkte något helt annat. Vi ska inte bli ett gäng loosers som bara har roligt, så tänkte jag.

Jag fick instruktioner av nuvarande förbundskaptenen för juniorlandslaget och följde direktiven om de smartaste träningsuppläggen.

Ja jag förstår om läsaren nu tänker: Herre Guu ….. Så allvarligt ska det väl ändå inte vara och jag håller faktiskt med dig.

Spelarna fick även följande instruktioner:

Titta inte på motståndarna vid uppvärmningen - gå med raka ryggar och bestämd blick - prata med höga röster och bete er inte som några fjollor från landet.

Visa inte tröttheten åt motståndarna - försök att se starka och pigga ut.
Grina inte annat än vid allvarliga skador som svåra stukningar och frakturer.

Jag håller med om att det är ett dåligt genusperspektiv att använda sig av Jan Jägerfjords metoder från Fjälljägarna i sådana här sammanhang. Det finns säkert anledning att förvänta sig kritik från de psykologiskt skolade och de sk. curlingföräldrarna.
Men jag gillar tjejer som har lite - jävlar anamma i sig - och därför är inte mina favoriter de självupptagna och utseendefixerade Lolitorna.

Nåväl, året därpå mötte vi samma gäng från Hammarby och jag tänkte - tjejer nu jävlar gör ni som vi har kommit överens om (jag undviker att svära  men ibland så smyger det sig in en svordom i min tankevärld).

Laget spelar som vilda bålgetingar. Motståndarlagets ledare ropar något om att Gnarp spelar för hårt. 

Domaren är på min sida och har ingenting att anmärka mot den extremt offensiva taktiken.

Tjejerna spelar skjortan av Hammarby och vinner med klara siffror.

Ja jag vet, idrott är banalt då det bara handlar om att sparka eller kasta en boll i ett nät omgivet av en ram och jag vet att resultaten är helt oväsentliga i barn- och ungdomsidrott.

Om du orkar läsa vidare så kommer jag till det som egentligen är meningen med idrott:

Barnen lär sig att lösa problem och anpassa sig till nya situationer när vi reser, spelar matcher och träffar nya människor.
Därför blir de stresståligare i ungdomsåren då de lärt sig att hantera nya och främmande situationer. De blir inte lika ängsliga och törs ge sig ut och se sig om utanför Gnarp istället för att sitta hemma och låtsas vara världsvana och gnälla om vardagens trivialiteter.

Genom idrotten får de kompisar från andra orter med andra värderingar och det är alltid nyttigt. Det är inte utvecklande att plaska i ankdammen hemma alltför länge.

De lär sig att funka i en grupp med allt vad det innebär. Den egna - bortskämdheten - får man lämna hemma och inte ta med sig eländet in i gruppen.

För mig är det viktigaste att spelarna talar om för mig om de tycker att jag har varit orättvis. Jag vill att alla ska vara delaktiga och få lika bra möjligheter.

Det är nämligen viktigt att tordas  diskutera med galna chefer längre fram i livet också.

Vi planerar för en utökad verksamhet i Gnarp.

Under förutsättning att vi får hiss till Kulturstjärnan så kommer strokepatienter i Nordanstig att erbjudas en utökad rehabilitering.

Utöver detta så försöker vi successivt att utveckla träningsverksamheten på gymmet, såväl, på dagar som kvällar

(http://www.axisrehab.se/GymmetiGnarp.htm)

Mot denna bakgrund ser vi behov av att anställa en medarbetare på timtjänstgörning.

Du erhåller internutbildning via Axis Rehab.

Önskvärda kvalifikationer:

• Att du har lätt för att - prata och bemöta människor i verkliga livet.
• Att du har träningserfarenhet och en god fysik.
• Godkända betyg  i matematik B och intresserad av biomekanik samt fysiologi.
  

Svar till:
bengt.pantzare@axisrehab.se

www.axisrehab.se

Bilden ovan: S Pantzare och Usain Bolt

Snart är det 20 års jubileum för mitt rekord i att köra bil från Gnarp till Hudiksvall. Vi väntade den äldsta dotterns nedkomst och jag hade planerat allt i minsta detalj. Opeln med två liters motorn  hade parkerats i omedelbar anslutning till utgången, givetvis var herrgårdsvagnen färdigbäddad.

Larmet gick tidigt på morgonen när värkarna körde igång. Jag var hispigt iskall och kastade in hustrun med den oförlösta arvingen liggandes i skuffen. Järnvägsövergången vid Ås tog jag i en farligt hög fart, givetvis glömde jag att hustrun låg i bilen utan att vara fastspänd i bältet. I backspegeln såg jag henne ligga i luften halvvägs mot taket innan hon dunsade ner igen.

Effekten blev omedelbar och vattnet gick.

När vi kommer ut på E4:an och närmar oss Jättendal så kommer krystvärkarna och snart nog är dottern förlöst - i bilen. Förmodligen meddelar en förbipasserande långtradarchaffis att alla långtradare ska ge plats åt en röd Opel. Jag körde inte långsammare än 160 km/tim och varenda trailer svängde ut mot väggrenen. När jag flög förbi dem så blinkade varenda chaffis med hellysena – det tolkade jag som ett stort – Lycka till !!

Problemet var att ta sig in på akutmottagningen så tidigt på morgonen – inte hade vi haft tid att ringa och tala om att vi var på besök. Och det är klart, så speedad som jag var så trodde de kanske att jag var en påtänd heroinist och inte en hederlig amatörbarnmorska.

Apropå olika rekord så passar jag på att publicera en bild på den som föddes i bilen tillsammans med en annan rekordhållare, nämligen Usain Bolt.

Sabina känner igen inspelningsplatsen för musikvideon nedan. Skillnaden mellan Jukkasjärvi om vintern och Korsika i augusti kanske ändå inte är så stor.

VARNING DETTA ÄR ETT SERIÖST ARRANGEMANG

Glá Afton på Hoppa.

På lördag(8 aug) blir det fest på Hoppskogens festplats med start klockan 20.00 Det blir dans, serveringen är öppen och entrén är gratis.
Ni rekommenderas dock att medta lämplig fästvalla och kompassvätska för att underlätta orienterings- och förflyttningsförmågan.

Om deltagare finns så arrangeras Gnarps mästerskapen i rytmisk erotik.

Följande regler gäller:

1 Make bär maka på sin rygg runt halva fotbollsplanen.
2 Deltagarna måste tycka att det är roligt - således får inte en hustru 

   tvinga  maken till ofrivillig  bärning/rytmisk erotik.
3 Hustrun måste vara maka till maken och makans minimivikt är 79 kg.
4 Deltagarna rekommenderas att bära oömma kläder och makan

   rekommenderas att inte bära  kjol under tävlingen.
5 Makan får ej vara gravid och maken ej heller skendräktig.
6 I ömmande fall kan dispens ges till byte av make eller maka - dock inte

   under tävlingens gång.

Kom och va Glá - i dimmorna av kompassvätskan löser vi all världens problem och stakar ut kompassriktningen för Gnarp. Således ges fritt utrymme för improviserade visioner.