Usch vad otäckt, jag fick hjärtrusning av en mardröm under den obligatoriska tuppluren idag vilket jag återkommer till.

Reaktionen triggades igång av att en jobbarkompis frågade mig om Nordanstigs kommun hade nappat på förslaget om utökad rehabilitering för strokepatienter i Kulturstjärnans lokaler.
Svaret är att jag inte hört ett dugg från Bergsjö.

Nordanstig ska nu satsa på det beprövade konceptet att rehabilitera psykiskt sjuka på mentalsjukhus med kycklingar och kaniner. Vårdmodellen ska, förvisso, inte tillämpas på psykiskt sjuka utan på ungdomar som mår taskigt i Nordanstig.

Utvecklaren i Nordanstig sammanfattar att något i systemet måste vara fel då kostnaderna för placeringar av ungar som mår taskigt har ökat. Jag har inget att invända i denna föga överaskande och begåvade analys.

http://helahalsingland.se/nordanstig/hassela/1.1516086

Det överaskar mig heller inte om det nu skapas en ny tjänst, en kommunal djurterapeutisk tjänst. Effekterna i projektet kommer i vanlig ordning att utvärderas på ett kostsamt föredömligt sätt. Ingen jäkel tycks inse att pengarna gjorde större nytta om skolorna fick kosta mer istället.

Men detta är inte tillräckligt glamoröst och visionärt befarar jag för världens plats - Nordanstig.

Och om det finns några kids som läser raderna med eftertanke och förstår vad jag menar - till er vill jag tillägna det kommande musikaliska stycket.

Och om det inte finns tänkande ungdomar, fortsätt då i lugn och ro att engagera er i spegeltittande och beskrivandet av dagens outfitar och lev lyckliga i tingeltanglandet.

Vad bestod min mardröm utav då:
Som det är med drömmar så kommer man inte ihåg detaljerna. Men det handlade om att ingen såg vitsen av att träna strokedrabbade. Ärendet måste utredas lokalt trots att alla vetenskapliga utredningar beskriver dess positiva effekter.

Och nu kommer det paranoida:
Knivsticket som väckte mig var att någon påstod att den kommande djurterapin ska drivas i närhet till den kommunala hierarkin. Kulturstjärnans och mitt förslag saknar den kopplingen och kan därför inte prioriteras och dessutom är det inte tillräckligt visionärt.
Slutsatsen blir att alla goda projekt, med tillhörande ekonomi, bara kan drivas av kommunens interna tankesmedja.

Och det är, som det alltid varit, inga som helst krav på uppföljning av projektens sanningshalter av luddigt beskrivna effekter.

Apropå djurterapi och det uteblivna anslaget till kidsens studieresa till Järvzoo …. alltså … jag börjar … nää … jag ids bara inte tänka och associera …

Ha nu överseende med min gnällighet och försök att se till konstruktiviteten i förslagen.

Om jag inte syns eller hörs på ett tag så ska ni inte glädjas över att jag har tacklat utav. Det är bara så att det är fullt gaspådrag i arbetet och på fritiden med ett konstant sömnundskott.

Jag gjorde en snabb sammanfattning av mina intryck från visionsmötet.

Att driva en utveckling handlar om det självklara - nämligen att se till möjligheterna.
Talangen att - genomdriva - förändringar handlar även om att se dess hinder och svårigheter.

Ett scenario är att Nordanstigs tågstopp förläggs till Jättendal. Detta skulle kunna vara en politisk kompromiss då orten har utarmats.
Vad innebär då detta för utvecklingen i Gnarp?

Jag fick ett tydligt besked gällande följdeffekterna av skolcentraliseringen till Bergsjö. Viljeinriktningen blir att fritidssatsningarna för ungdomar prioriteras till orten.
Vad innebär detta för utvecklingen i Gnarp?

Det finns en ort i Nordanstig där det finns brist på bostäder och anledningen skrivs till att det finns en efterfrågan av att flytta till Gnarp.

Vi kan likna utvecklingen vid en tågresa. Det naturliga är att koppla vagnarna till loket.
Risken finns att denna - NORDANSTIG NATURLIGTVIS - strategi är och blir ett hinder för en möjlig utveckling i Gnarp.

Det har varit - oerhört - mycket arbete med att formulera dokumentet - Nordanstig Naturligtvis. Fattas väl bara annat, det har tagit oerhört lång tid att formera de internationella styrkorna kring Koyoto-avtalet också. Trots att både FN, EU och de nationella organen - också - har många dokumentformulerare - likt vi har i Nordanstig.

Jag tror att vi får göra som vi oftast har gjort - vi får göra det själva.

Missförstå mig inte - givetvis så ska du bortse ifrån ev. uppdykande associationer i delar av låtens text.

Sådan lokalpatriotisk bytänkare är inte jag!?

Med läpparna bekänner jag att låtvalet enbart associerar till en tilltänkt arbetstakt för HELA NORDANSTIG utvecklingen.

Jag är i en sinnestämning av långsint gnällighet trots att det vänder mot ljusare tider om sju veckor. Det är illa ställt när kattskrället ligger i fåtöljen mittemot mig och glor avmätt på mig.

Men det finns ett irritationsmoment i min tankesfär - ursäkta - jag menar irritationsmonument.

En av kommunens högsta ansvariga gällande utveckling gick ut i media och beskrev det skarpa läget för Bergsjögården med begäran om extra anslag motsvarande 300.000 kronor. 

Läget meddelades som att vara skarpt.

Översatt till svenska skulle jag tro att innebörden var att:

Fixar ni inte ett nytt samverkansavtal så måste vi flytta härifrån. Underförstått så skulle det då vara alldeles förfärligt oss alla boende i kommunen.

Missförstå mig inte - jag är mycket medveten om att det finns engagerade eldsjälar i Bergsjögårdens verksamhet och att de bedriver samhällsnyttiga verksamheter som gagnar oss i Nordanstig.

Vad jag irriterar mig på är att - en tjänsteman i den positionen - bortser ifrån att det finns ideella föreningar som bedriver en lika samhällsnyttig verksamhet som Nordanstigs Utvecklings hyresvärd gör.

Enligt mitt förmenande är inte Bergsjögården den mest lysande stjärnan i Nordanstigs kulturella utbud.

So what, tänker du som läsare …….

För mig handlar det om trovärdighet.
Visionsarbetet för - hela Nordanstig - är det bara ett spel för galleriet?

Vilken organisation i kommunen vill inte ha en chefstjänsteperson ingående i visionsutveckling som lobbyist - för sin sak?

Hur trovärdigt blir det?

Som läsare ska du nu betrakta mina insinuationer med stor misstänksamhet:

Mönstren går igen. Jag har tidigare sökt stöd hos kommunens EU-samordnare med syfte att formulera ansökningshandlingar till olika projekt men svaret har då varit att det ingår inte i tjänstebeskrivningen.

Samtidigt har ett antal kommunala EU-projekt finansierats med beröringspunkter till anhöriga till vb. tjänsteperson.

Förstår du bättre nu?

Hur många av er som varit aktiva i ideell verksamhet och skickat in olika förfrågningar till kommunens tjänstemän har bemötts med tystnad?

Tro mig när jag beskriver följande:

Jag har fått snabbare svar på e-post gällande utvecklingsfrågor från :

Boris Lennerhov, vd på Ullaredaren med 3,8 miljoner kunder/årligen än från kommunens utvecklingsenhet.

Jag har haft bättre och snabbare dialog med Börje Salming och Devin Smith, NHLPA i Toronto än med tjänstemän i den kommunala förvaltningen.

Märk väl - frågorna har då handlat om lokal utveckling - inte i Toronto UTAN  NORDANSTIG.

Finns det ändå inte lite anledning för mig att vara irriterad?

Alla vill ha utveckling men ingen vill ha förändring!?

Senast jag hade fel i en debatt var 1956  och jag har olyckligtvis glömt bort vad det egentligen handlade om. Till pjäsen hör att jag är född i november 1955 och därigenom har jag lagt ribban för min ödmjukhet.

Diskussioner har jag ibland avslutat - i största möjliga ödmjukhet - med följande replik:

- Du har fortfarande mycket att lära för att komma upp till en nivå av - mycket dåligt.

Så nu ska du läsa noggrant och tänka efter och ämnet handlar om en delning av kommunen.

Jag påstår att Gnarp är en tillgång och besitter en utvecklingspotential ur ett Sundsvallsperspektiv. Ge mig en halvtimmas föreläsningstid så ska jag beskriva tillväxtpotentialen som Gnarp då besitter.

Sundsvallarna skulle omedelbart inse attraktionskraften hos en förort där restiderna via E4:an kommer att förkortas avsevärt. I förorten finns det ett särskilt aktivt föreningsliv som saknar motstycke och har begåvats med sporthall, ishall, ridhus, golfbana och en självlysande stjärna inom kulturen.

Från förorten kan man dessutom nå superba skidbackar inom 30 minuter och orten har en av Norrlands förnämsta kustremsor 8 minuter från Gnarp. Dessutom har förorten ytterligare en arbetsmarknad att erbjuda på 30 minuters avstånd i södergående riktning.

Och om detta inte skulle var nog så har kustremsan en attraktionskraft inom turismnäringen mot ett välbärgat befolkningscentrum i västlig riktning om cirka 450.00 invånare.

Redan under vikingatiden hade Trondheimsborna hemmahamnar efter Hälsingekusten - en av hamnarna hette Haddhamn och var förlagd väster om nuvarande Norrfjärden.

Och vad vill jag ha sagt med det:

Ingvar Kamprad körde över IKEA:s styrelse gällande etableringen i Haparanda. Sven-Erik Bucht förklarade nämligen för den gode Ingvar att Haparanda var ett gammalt handelscentrum där samer, finnar och ryssar utbytte varor för hundratal år sedan och - vips - så etablerade sig IKEA i Haparanda och succén blev fullständig. Och detta mot alla räknenissars bedömingar med grundutbildning motsvarande civil- och företagsekonomer upphöjt med 12.

I största ödmjukhet erbjuder jag mig att ha en föredragning för investerare i Trondheimsregionen gällande satsningar i Gnarp och belysa det ur ett historiskt perspektiv.

Visst är allting solklart och tydligt när du har läst vad jag skrivit?

Betrakta mig inte som ett gnällande offer när jag påstår följande:

Mina åsikter står inte högt i kurs i Nordanstigs kommunala hierarki vilket förklaras av följande psykologiska mekanismer och detta är - absolut - inte unikt för Nordanstig.

Politiker och tjänstemän drivs inte av samma krafter som Gunnar Sträng och Gunnar Hedlund på sin tid.

Min sagesman i det avseendet är Fanjunkare Fjällbro på Jägarskolan i Kiruna som fick möjlighet att umgås med Ivar Lo Johansson en natt på Bommersvik under en skrivarkurs.

Deras drivkrafter handlade om att förändra samhället och göra det bättre.
Numera handlar det mycket om att hitta en plattform för att bedriva makt - såväl - bland tjänstemän och politiker.

Jag påstår inte att så är fallet bland alla deltagare - vad jag menar är att denna drivkraft har blivit en maktfaktor som vi inte kan bortse ifrån.

Och vad innebär detta i praktiken:

Det kan betyda att min analys betraktas som infantil och barnslig av de lokala maktintressenterna som i sin tur kan bottna i den nämnda drivkraften.

Därför tror jag att Gnarp skulle utvecklas av en kommundelning där analyserna utgick mindre ifrån makt och mer ifrån ett utvecklingstänkande.

Och lyssna igen - och gör det jäkligt eftertänksamhet.

Jag tror att vi kan frälsa utvecklingen i Gnarp och därigenom har jag - om än något krystat - försökt att peta in ett stickspår till följande musikstycke:

Det bästa sättet att visa uppskattning för en verksamhet är att ge det ett ekonomiskt stöd som utgår från nyttan den gör. Nu har Nordanstigs Utveckling – ogenerat – kastat sig in i beslutsprocessen med syfte att Bergsjögården måste räddas. Jag missunnar inte Bergsjögården att de har förmånliga avtal med kommunen.

Tänk om Nordanstigs Utveckling hyrde för 100.000 kronor på Kulturstjärnan och att Arlindo fick en lön för det ideella arbetet som motsvarar en halvtids tjänst. Och om chefstjänstemannen dessutom påtalade att Kulturstjärnan behöver ett stöd på 300.000 kronor. Ja, då skulle många skatta sig lyckliga.

Så kommer det aldrig att bli det förstår var och en som läser min blogg.

Men jag ställer mig tveksam till att Bergsjögården har alla dessa verksamheter i lokalerna;

-boule, -bågskytte, -dans, -musik, -teater, -kyrklig verksamhet, -gym, -datacafé. Och detta minst fem dagar i veckan utöver arrangemang på helger.

Missförstå mig inte - jag förstår och tycker att Bergsjögården också bedriver en samhällsnyttig verksamhet.

Men är den verkligen så viktig i förhållande till stödet som Nordanstigs Utveckling vill påskina.

Kanske finns det en dold agenda? Det egentliga syftet med N.U kraftmobilisering kanske är att de vill värna om sin mysfaktor i den lokala gemenskapen, men det är inte klädsamt om andra sk. samhällsnyttiga aktörer ska svälta medan andra göds.

Jag lider av mild paranoidism och kan känna doften när det luktar F-A-N på tre kilometers avstånd och höra viskningarna av densamma på minst 20 km om jag har vinden emot mig.

Jag börjar misstänka att det handlar om dolda kontantstöd och det luktar illa. Det doftar lika illa som att ha en Bokningscentral och turistinformation på ett hotell där topptjänstemän kan vara delägare. Hotellet får goda hyresintäkter genom upplägget och vem gagnar det, tänker jag.

Och jag har känt stanken när EU-medel har - råkat - landa i projekt där chefstjäntemäns anhöriga varit involverade men vi andra stått på sidan om med mössan i hand.

Och om någon nu vill stämma mig för förtal så vill jag deklarera följande:

Jag påstår ingenting utan bara beskriver det mina doftsinnen associerar till.

Nåväl, nu har jag erbjudit Nordanstigs kommun följande:

Jag åtar mig att förstärka rehabiliteringen av människor som drabbats av stroke. Rehab avdelningen förläggs till Kulturstjärnan och jag framför önskemålet att Kommunen kontrollerar och kvalitetssäkrar det jag gör.

Kommunens motprestation blir att färdigställa en handikappanpassad hiss – jag kräver ingenting annat.

Givetvis är en hiss bra även för våra äldre med ledbesvär utöver de som är rullstolsburna.

Jag ser även möjligheter till att utveckla handikappidrott och intressera grannkommunerna för detta och tänker bla. på ett samarbete med bågskyttarna.

Jag betvivlar att Nordanstigs Utveckling springer åstad och försöker att driva igenom ekonomiska förbättringar för Kulturstjärnan och jag är inte inställd på annat än att föreningen får fortsätta att gå i nötta skor.

Nåväl, stödet vi söker är mycket, mycket mindre i förhållande till det som Nordanstigs Utveckling verkar för i Bergsjö och ingen kan komma och påstå att Kulturstjärnan inte vänder sig till de med, kanske, störst behov.

Och jag vill att den nya Kontrollanten ska granska arbetet och vända på varje sten flera gånger i veckan och söka doften av ..... ja, du förstår vad ....

Givetvis är inte låtvalet anpassat till detta I-lands problem .... men vi kör den ändå.

Och förresten, understundom tror jag också att Gud kan läsa en hednings tankar.

På radion får man höra mycket och följande fångade min nyfikenhet och då måste jag forska vidare i ämnet.

Det handlar om födslovåndor:
Enligt radioreportern har historiker beskrivit att det funnits en indianstam i Mexico där männen utrustades med en snara kring konkelbären (testiklarna) när kvinnorna skulle föda barn. När värkarna kom så drog de i snöret för att männen skulle dela kvinnans upplevelser.

Incitamentet var, således, inte sadomachoistiskt utan rent psykologiskt. Det kanske är så att lidandet upplevs lindrigare om det delas av flera, vad vet jag? Däremot är det så med glädje att den förstärks om du kan dela den med någon annan - tänk bara på alla lumparminnen.

Nåväl, nu sitter jag här och kontemplerar kring följande:

Är historien verkligen sann?
Finns stammen kvar - och delar männen numera smärtan i någon modernare version. Jag tänker på om de kanske har en elektrisk boja kring konkelbären?
Självdog stammen pga. av att männen kastrerades?
Vägrade männen att föda - ursäkta - avla fler barn till världen?

En djupt primitiv tanke sköljer över mig och jag medger att - den är inhuman och populistisk:
Vilken effekt skulle en konkelbärsboja ha på sexualförbrytare och kvinnomisshandlare - och givetvis tänker jag på då på en fjärrstyrd och modernare variant.

Nåväl nu ska jag vara seriösare:
SÄCKEN - vilken beundransvärd prestation! Snacka om ett skickligt socioekonomiskt initiativ.

Jag bär på en idé kring Gnarpsviljan:
På den stora väggen bakom läktarna kunde lokala historiker bygga upp ett museum kring skapandet av de ideellt uppförda anläggningarna i Gnarp, och inte bara det; En intressant tanke är att uppföra ett lokalt idrottshistoriskt museum. Det är en spännande tanke att föra samman dem som bär på kunskapen med ungdomar som pluggar media.

En annan idé är att utlysa en tävling om en konstnärlig utsmyckning invid den norra väggaveln till omklädningsrummen i Gnarpsviljan. En jury fick utse de fem bästa förslagen som vi sedan fick rösta på.

Vi har mycket besök och skapelserna skulle säkert fungera som en god marknadsföring av Gnarp. Till helgen så kommer det handbollspelare från Norrbotten och Stockholm.

Kanske någon läsare kan föra idén vidare till den kommunala visionsgruppen. De har säkert tjänstetidskreativitet att ansöka om medel från förekommande fonder. Jag är fullt upptagen med utomtjänstekreativt och ideellt arbete.

Gå in i min föregående blogg (diskriminerande) om skolskjutsar och läs kommentaren. Ge dig in i diskussionen och lämna synpunkter som, förhoppningsvis, kan bidra till en förenkling och utveckling.

Yngsta dottern kommer hem med skolbussen och är, milt uttryckt, förbannad. Då tillståndet hos vederbörande dotter är sällsynt undrar jag smått roat vad som är orsaken till ilskan.

- Vi får inte åka skolbuss till varandra längre, det är ju knäppt!!!
- Så kan det ju inte vara, svarar jag
- Läs, svarar hon och viftar med informationsbladet och ansiktsuttrycket påminner om en mycket

  sur rolltolkning framförd av Ernst Hugo Järegård. 

Jag läser:
Alla utom grundskoleelever kan åka med i mån av plats.
Jag tänker:
Va i helvete, numera får vuxna åka skolskjuts ,,,,,,,,, men inte ungarna?!

Det måste innebära att jag får åka med skolskjutsen från jobbet vid ICA hem till Byn men åtta-åringens kompis får kliva ur bussen på samma tur och cykla upp de fyra kilometrarna.

Detta måste vara - milt uttryckt - åldersdiskriminerande.

Jag läser vidare:
Blankett - ansökan om extra skolskjuts - ska användas vid alla skolskjutsansökningar.
Ansökan ska göras i god tid före önskad skjuts, senast fyra veckor innan.

Jag tänker:
Om ungen ska till Vallen på returbesök hos någon av kompisarna - då innebär det att jag ska in med en ansökan om extra skolskjuts - senast fyra veckor innan!?

Och nu kan jag inte tänka alls utan måste ringa upp samordnaren som vänligt förklarar följande:

Att Nämnden har fattat beslutet av omsorg om familjerna. Det är ett problem att barn åker med bussarna till en kompis utan att ha meddelat detta till föräldrarna. Och rektorn är ansvarig för skjutsarna. Jag är övertygad om att detta absolut inte är rektorns påhitt, ty för detta är han alltför klok.

Jag tänker:
Så bra att de äntligen har börjat känna ansvar för skolbarnen, det gäller verkligen att rikta fokus på rätt saker.
Jag tänker vidare:
Anser de då att det är säkrare att de cyklar - bredvid bussen - i fyra km i höstmörkret än att de åker inne i bussen??

Nää, jag tror att de vill skydda sig mot nån påhittad juridisk bakrökare........

Jag läser vidare:
Ansökan kan endast göras för ett läsår i taget.

Jag tänker:
Då innebär det att vi ska in med cirka 12 ansökningar om extra skolskjutsar.
Och för att tillmötesgå Nämndens incitament. Om de nu inte har konstruerat nåt för att gardera sig mot en bakrökare så infinner sig följande fråga: Är det inte då rimligt att meddela Nämnden exakt dag och tid när ungarna ska åka någonstans - och inte att förglömma då - senast fyra veckor innan.

Nu börjar jag inse att det verkligen behövs en samhällsplanerare i Nordanstig. Allt detta kommer att kräva en sällan skådad planering.

Ansökan kan även göras via webben läser jag och inser att här finns det möjligheter för de mest kreativa kidsen att föfalska skolskjutsansökningar. Jag ser alla möjliga IT-relaterade säkerhetsproblem och inser genast behovet av ett skyndsamt tillsättande av en IT-strateg i planeringen.

Jag ser nu scenariot framför mig där en massa stressade unga familjer ska hantera, såväl, giltiga som förfalskade ansökningar som flyger omkring i cybern och i pappersformat. Och tro mig de kommer verkligen att vara i behov av information och detta kommer, tveklöst, att skapa göromål för den nya Informatören.

När de inte får åka med skolskjutsen så kommer kidsen att lösa problemet på följande sätt:

- Tolka på skorna efter bussen som kompisen åker i.
- Cykeltolka efter ett rep fastsatt i skolbussen.
- Klättra upp på busstaket - som i Indien.
- De mer försiktiga kommer att gå till fots och i höstmörkret kommer horderna av barn att tvinga

  timmerbilarna att köra ner i diket.
 
Och tro mig - alla följdverkningar kommer att skapa mycket jobb för en Controller. Det uppstår nämligen behov av att analysera verkningarna av strategiska beslut i Nordanstig.

Det medför dock att Controllern slipper kolla upp orsakerna till att var tredje elev blir underkända i matematik. Kunskapsnivån kommer fortsätta att vara så låg att skolsköterskan - utan svårigheter - kommer att kunna förklara sambandet mellan importerade bananer och klamydia inför de stundande gymnasiestudierna.

Den här tiden och åtta månader framåt så snurrar det av idrott och arbete så tiden räcker inte till för att utmärka sig i det här forumet.

Vi hörs och jag lovar att - övertyga - kidsen om att inte skicka in falska ansökningar på webben om skolskjutsar.
Himla otur att man inte är barn längre, jag skulle se alla möjligheter till roliga upptåg med vuxenvärlden.