Jag vill inte att mitt synsätt på politiker ska betraktas som populistiskt när du har läst klart den här bloggen. Men vad i hela friden är det som händer?

Kolla in valaffischen med Marita Ulvskog och Mona Sahlin – de måste ha minst 5 mm spackel i karaktärsfårorna och hudkostymen är lika utspänd som skinnet hos garvaren.

Ja, jag vet att jag överreagerar såna här gånger och borde lyssna mer till de politiska sakfrågorna.

Men jag kan inte ta argumentation om kvinnors jämlikhet på arbetsmarknaden på ett seriöst sätt. Tänk efter själv, ska tjejerna behöva demolera sina ansikten för att se ut som överspända kohudar. Och detta, bara för att, framhäva sig i konkurrens med männen.

KD:s Ella Bohlin är sensuell och visar tillräckligt mycket av sin anatomi. Hon har dessutom uttryckt sig att fläskighet hos unga mödrar bör bekämpas med träning och mindre av sk. softande.

Hon menar säkert inte att all fläskighet beror på dålig karaktär.

Missförstå mig inte, jag tycker inte alls att det är fel att vara sådär lagomt fåfäng och medveten om sitt yttre.

Det är en vacker bild när Ella Bohlin kysser Frida Johansson Metso. Jag är nyfiken på vad Ulf Ekman på Livets Ord egentligen tycker om den bilden.

Lägg nu det här på minnet: Av de tio delstaterna i USA som köper mest nätporr röstade åtta helst på den konservativa John McCain. Bland de åtta delstaterna som köpte minst porr röstade sex av staterna huvudsakligen på Obama.

Apropå deras familjepolitik då – jag undrar bara vems döttrar de tittar på när de porrar, McCain eller Obama anhängarnas.

I de mest religösa staterna handlades det dock minst nätporr på söndagar och det kan ju vara bra att veta.

Min våta politiska dröm är att få en natt med Marit Paulsen, Dalai Lama på en öde ö. Det är min dröm ska du veta, vilken underbar trekant det skulle bli. Och jag skulle säkert bli en mycket förnuftigare människa.

Nej, ge mig tillbaka de hederlig politiska signalerna. Jag vill inte att mina döttrar ska hänge sig åt all den här ytligheten. De ska kunna dra till med en rak höger i nyllet på nån om det är absolut berättigat och gå vidare därifrån med en raggarsnytning från vänster näshåla.

Slutligen, kolla in henne nedan ........ det ni...

DEN KOMMUNALA TRYGGHETSZONEN

Ishotellet i Jukkasjärvi är en framgångs saga. Mina siffror är inte helt uppdaterade men omsättningen där landar kring 150 miljoner kronor. Enbart i Jukkasjärvi så har, grundaren, Yngve Bergqvist skapat över 100 arbetstillfällen.

En av talangerna som Bergqvist besitter är förmågan att omge sig med bra medarbetare. Ledaren är bekant med sina svaga sidor och rekryterar då personal med kompetens inom just dessa områden. Positionerna flyttas framåt och verksamheten utvecklas konstant.

Det finns goda exempel i Nordanstig i form av Mellanfjärden med teatern och restaurangen. De är utvecklingsorienterade och duktiga entreprenörer som skapar ett mervärde för kommunen.

I kommunala, statliga och landstingsdrivna verksamheter är det inte unikt att du uppnår en viss position av andra skäl än just kompetens inom området du ska vara drivande i.

De psykologiska mekanismerna är förutbestämda. Det blir obekvämt för ledaren att omge sig med medarbetare som genomskådar bristerna och undviker då att rekrytera rätt sorts personer. Mekanismen sprider sig som ringar på vattnet och genomsyrar organisationen och utvecklingen stagnerar.

När ledarskapet, under en längre tidsperiod, begränsas till ett antal personer knyts det vänskapsband i gruppen vilket i sig inte är fel.

Problemet är att det uppstår en sorts – hålla varandra om ryggen mentalitet – om rationella beslut måste genomdrivas som kan drabba gruppen. En sorts fredad trygghetzon har uppstått.

Nedskärningarna drabbar då de kommunala kärnverksamheterna som skola och äldreomsorg på behörigt avstånd från zonen.

I Nordanstig har jag ifrågasatt hur utvecklingsfrågorna har drivits. Ett stort antal miljoner har satsats i olika EU-projekt inom turism och näringslivs utveckling. Inte en enda av projektrapporterna imponerar och ingen har reagerat.

Orsaken till detta kan skyllas på de beskrivna mekanismerna. Det blir nämligen obekvämt att ta in någon som avslöjar den bristande kompetensen och som dessutom pekar på andra alternativ.

Vilka mekanismer möjliggör att en kommunalt finansierad turism bokning placeras hos en lokal näringsidkare. Har någon frågat sig om det finns några sk. vänskapszoner i beslutsprocessen mellan tjänstemän och näringsidkare som möjliggör förhållandet.

Det naturliga skulle vara att kommunens egen receptionspersonal skulle sköta bokningarna då de inte har något eget kommersiellt intresse i verksamheterna. Receptionen är idag helt bortrationaliserad och personalen uppsagd. De befann sig en bit ifrån trygghetszonen.

Lilla Norsjö i Västerbottens inland stiger som en komet i Fokus rankning över kommuner som det är bäst att bo i. Norsjö har plats nummer nio och Nordanstig ligger på 255:e plats av landets 290 kommuner. Däruötver brottas Norsjö med likartad problematik som Nordanstig.

När det gäller lärartäthet och skolutgifter ligger lilla Norsjö på tredje plats i landet!

Jag ifrågasätter inte att det är nödvändigt med nedskärningar i en krympande ekonomi.

Däremot är jag inte alltid övertygad om att nedskärningarna alltid drabbar verksamheter där det är mest motiverat och minst förlamande för Nordanstig.

Det finns anledning att tvivla.......

I  morse kom jag till min arbetsplats på Kulturstjärnan och fick inleda med att städa upp efter den internationella familjedagen.
Personligen har jag svårt att känna engagemang för politiska familje- och ungdomsarrangemang och det beror förmodligen på att jag börjar få lindriga paranoida drag. Oavsett vilket parti det är så är de nog bara ute och röstfiskar.

När jag gick där med sopkvasten bland ballonger, snören och penslar så blev jag irriterad och undrade om det här egentligen var mitt jobb. Jag slog ifrån mig tanken och intalade mig att jag också visar ett sorts familjepolitiskt engagemang. Inte för att det är mitt skräp, men ändå. 

Kollegorna och fastighetsskötarna sopade upp alla cigarettfimpar utanför Kulturstjärnan och jag tänkte fråga om de också kände sig engagerade. Innan jag hann formulera frågan så säger den ena av de två: -Fy fan… Jag tänker att det var klokt sagt och svarar: Ja, fy fan..

Ibland behövs det inte så många ord för att konversera.

Ja, jag börjar bli gammaldags i mina förhållningssätt i dessa tidevarv.

Å andra sidan kanske det är så att jag bara är trogen mina ideal.

Nåväl strunt i det jag vet inte vad som är värst: Att vara gammaldags eller att vara trogen sina ideal

I egenskap av idrottsledare reser jag en del med ungdomar och då hyr vi in oss i skol- och gympasalar. Det första jag gör är att besikta lokalerna tillsammans med lagets kapten. Kaptenen ska delegera ordningsuppgifterna till de övriga. Mina direktiv är enkla att förstå. Lokalerna ska vara i ett bättre skick när vi åker än när vi kom. 

Spelarna förstår att vi representerar en klubb och därför ska vi göra ett gott intryck.

Ibland blir jag fascinerad av rätt knepiga saker. Jag blir imponerad av Cirkusen när den kommer till stan, men inte av föreställningen som sådan. När de bygger upp anläggningen så går det verkligen fort och alla tycks veta exakt vad de ska göra. När den sista bilen rullar ut så ligger där bara en liten hög sågspån kvar, inte mer än det som ryms i en spade.

På Kulturstjärnan var det ett politiskt arrangemang och inte en Cirkus det är en jäkla skillnad ska du veta. Jag och Cirkusen är sannolikt alltför konservativa, retro och helt ute…….

Till helgen ska vi iväg till Hallsberg på en handbolls-cup med mina gammaldags ideal och den dag då mina och spelarnas vägar skiljs åt så hoppas jag att de ägnar en tanke åt följande: Var jag gammaldags, politiskt inkorrekt eller trogen mina ideal?

Och om spelarna någongång säger: -Att ibland var han fullständigt galen. Då tänker jag protestera och svara: - Bara lite, men engagerad.....

Lyss nu till dessa opolitiskt okristliga och enkla textrader som serveras här nedan och tänk efter: Vad är censmoralen i detta.....

Vi kan bli stressade av allehanda saker. En sak som många har svårt att hantera är förändringar och obekanta situationer. Det är orsaken till att jag helst vill ha platsen närmast nödbromsen när jag åker tåg.  Då får jag känslan av kontroll och det skapar trygghet.

Ibland blir jag förtjust av att stressa, för mig, obekanta människor. Förra veckan var jag på en bensinstation i Hudiksvall och fick för mig att prova ut läsglasögon. Specifikationen var att kunna läsa texten på en bärbar dator på tre meters avstånd. Vi har nämligen placerat datorn mellan TV:n och soffan och jag vill kunna ligga i soffan och ha koll på det som ungarna skriver och läser. Givetvis så sker spaningen diskret och för ungarna obemärkt.

Nåväl, på bensinstationen placerade jag avisen på en hylla och på rätt avstånd i förhållande till provglasögonen. Detta amatör optiska experiment drog ut på tiden och jag provade en ansenlig mängd glasögon innan jag upptäcker att en yngre man, två medelålders kvinnor och två tonåringar iakttog mig. Jag lät mig inte stressas av situationen, tvärtom, det var riktigt trivsamt att se hur konfunderade de blev. De hade drabbats av ett problem i form av en obekant situation. Jag log inåtvänt då jag tänkte på hur reaktionen kunde bli om jag gick fram till damerna och uttryckt mig ungefär såhär:  Hörru nini - om ni står där och glor ett tag till så ska ni tam e fan få se att apan dansar för er också.

I mina hemtrakter i Kiruna finns det en oerhört begåvad man och han avviker från normalen. Björn är nämligen CP-skadad och sitter i rullstol. Kompisgänget hade packat ner rullstolen i scooterpulkan och åkte upp till fjälls när de kommer på idén att köra ett sk. practikal joke med gästerna i en fjällstuga.

De packade upp rullstolen och lyfte Björn i stolen och smög med ekipaget nästan fram till stugan. Skotrarna smög de iväg med och en i gänget slängde en snöboll rätt på dörren till stugan och därefter gömde han sig bakom stugknuten. Dörren öppnas och turisten står inför en ny situation. Han ser en rullstolsburen och CP-skadad Björn, sitta i en rullstol med de karaktäristiskt vridande arm och huvudrörelserna på kalfjället invid Kebne.

Turisten ser ut som en nihilistiskt flegmatiskt fågelholk - helt stum. Efter en stund går han in i stugan och snart står där ytterliga fyra fågelholkar och glor. Situationen är helt obekant för dem.

Björn i rullstolen bryter tystnaden och dödläget med följande klassiska replik: -Kan ni inte hjälpa mig den sista biten, det har varit sånt jävla tungt före idag....

Ni som har tvångshandlingar som att ständigt städa och träna kanske egentligen lider av ångest. Ni kanske har ett kontrollbehov och stressas av förändringar. Eller så lider ni av en ständig jakt på att passa in i de sociala mallarna.

Följ då mitt råd, gå och köp er läsglasögon på en bensinmack.

Påskledigheten tillbringade vi i Kiruna med omnejd. Vi hjälptes åt att skotta fram stugan i Jukkasjärvi. Minstingen i familjen klarade av de branta backarna uppe i Björkliden och livet som skidbackspappa blir mer fartfyllt. Full fart ner för pisterna - invänta minstingen - och därefter full fart igen. Den äldsta dottern slöar på klipporna utanför Calvi på Korsika och receptionerar på ett hotell för att finansiera livet.

Kiruna ska, som bekant, flyttas och en del av arbetena har redan inletts. Ett par kompisar till mig berättade att stadsplaneraren får göra rätt för sin lön.

När jag kommer hem läser jag i avisen att Nordanstig också har anställt en stadsplanerare. Äntligen börjar jag att se positiva tecken i skyn. Det förvånar mig inte om det är Gnarps sjöstad som ska utvecklas.

Jag kommer hem och ser den yngsta dottern leka med sin kompis och de är ovetande om att lärartätheten ska minskas med 30%. Hur kommer deras skola och framtid att se ut?
All djävlighet som drabbar barn skapas av de vuxna.

Gnarps sjöstad kanske är på gång och det bör ge stålar till barnen - men jag betvivlar.

Det är alltid frost i backen när man gräver med fel verktyg.

Jag säger det igen. I Nordanstig vet vi inte hur tillväxt ska skapas. Vi står kvar på ruta ett. Följ allehanda projekt och Gud vet allt. Vad har utvecklats?  Inte ett dugg.

Och det som upprör mig mest är att vi - ta mej fan - inte vill inse det.

De som jobbar i Kommunen vet att det är vi skattebetalare som finansierar deras utkomst och är, därigenom, arbetsgivare. Det förväntas, med rätta, att skolpersonal och anställda inom äldreomsorgen ska prestera. Och Gudarna ska veta att det gör dom. Nu är det dags att ni andra också börjar att uppvisa resultat.

Vi måste vara offensiva och skapa ökade skatteintäkter och därför behövs det en Masterplan för Nordanstig.

Länsstyrelsen har pekat på att tillväxt kan skapas kring kusten och det var anledningen till att 3,3 miljoner satsades för att skapa något i Gnarp, Harmånger och Jättendal. I vanlig ordning lallades möjligheterna bort i det projektet. Det går, som sagt, inte att gräva sig igenom tjälen med fel verktyg.

Syftet med en Masterplan är att tydliggöra för finansiärer att här finns det anledning att plöja ner pengar för att det kan löna sig. Enskilda initiativ kan vara bra men man måste ta ett samlat grepp kring hela området. Det får inte bli så att en investering försvårar för en annan utveckling. Allting måste höra ihop.
För att ta ett exempel så är naturskyddsintressena oerhört intressanta ur ett tillväxtperspektiv och får därför inte spolieras av andra kortsiktiga satsningar.

Idag pratade jag med Kaptenen som i sin tur är i kontakt med Einar Kocks stab. Kaptenen som opererar i Skandinaviens tillväxtområden beskrev att det finns många människor som sitter på stålar.

Kaptenen har en meritlista som är imponerande. Han har utfört Masterplaner för turismen i Kiruna i samråd med bla Ishotellet samt för Arena Rosenholm som är Sveriges näst största idrottsanläggningsprojekt. Utöver detta finns en mängd referenser gällande tillväxtområden i Norge och han är fn sysselsatt i utreda möjligheterna för ett kustområde vid Atlantkusten i Sydnorge.

Kostnaden för en Masterplan skulle landa på, motsvarande, två månaders lönekostnader för en högre tjänsteman.

Tro mig, nu är jag seriös. Jag kan förmedla kontakten om ni inte vill fortsätta att gräva i frosten.

Om detta gick i lås så har Kaptenen lovat att utbilda våra handbollsungdomar och oss ledare under vistelsen här - och det helt ideellt.

Jag och mina idrottsvänner förstår att vi utvecklas om en förbundskapten ger oss verktygen. Det blir lättare att så de små fröna när vi trängt igenom frosten.

Tänk på barnen, de behöver utvecklas och det är vi vuxna som skapar förutsättningarna.

Ägnade en tanke åt högstadieutvecklingen i Nordanstig och reflekterade över några saker.

Så här långt har vi haft ungar på skolorna i Nordanstig i ett kör från 1993, det blir 16 år och jag har inte haft någon anledning att klaga.

Förståeligt nog så handlar diskussionerna mest om kostnader och så måste det ju vara i dessa tider. I vart fall när det gäller skola och omsorg. Det offentliga sektorn lirar i en annan division än  den omänskliga sektorn. Jag väljer att kalla den så då summorna i förmånerna är av den storleksordningen som ingen människa är värd.

Jag funderar på hur det blir med kvalitén på undervisningen? Kan personalen göra sitt bästa för eleverna när de inte vet hur framtiden blir? Vad är, i så fall, prislappen för att kidsen får sämre kunskaper när de ska prestera på gymnasieprogrammen? Är det inte bäst att ta ett genomtänkt beslut rätt så snabbt? Vad vill eleverna själva, är det någon som har frågat dem?

I vissa avseenden tycks det finnas beröringspunkter i kompetensen mellan den gemensamma sektorn och den omänskliga. En undersköterska och en ekonom från handelshögskolan läser ingångna avtal lika dåligt - eller inte alls. Dessutom tycks de vara lika duktiga på att - inte ta ansvar.

Apropå värdet på en människa. Om en människa mördas så, tror jag, att de anhöriga får 50.000 spänn. Jag reserverar mig för riktigheten i summan men tror att det rör sig om de pengarna.

Då uppstår följande ekonomiskt filosofiska frågeställning:

Hur många dräpta åtgår det för att komma upp till värdet på en levande pensionär från den omänskliga sektorn med utgångspunkt från vb. gratifikationsbonus.

Men rikta inte ilskan mot den pensionären - rikta den mot de som beviljar förmånerna.

I natt drömde jag och när jag vaknade misstänkte jag att det var solförmörkelse men det var snön som vräkte ner. Tack och lov så uppenbarade sig inte Einar Kock i drömmen, det gäller att hitta det positiva trots att det bara är tre månader kvar tills det vänder mot mörkare tider igen.

Jag har influerats av driftiga människor och det mesta jag beskriver i mina drömmar har därför, i det mesta, verkligen beskrivits. För att, om möjligt, få en helhetsbild av berättelsen rekommenderas du varmt att först närma dig inlägget om - Potenta Gnarp.

Nåväl, i den här drömmen beslöt sig mina vänner för att göra det själva. De samlades utanför ICA Stjärnan en solig fredagseftermiddag i maj när vårsolen lyste som mest inbjudande och serotoninhalterna riktigt bubblade under huvudsvålarna. Anledningen till mötet var ett upprop om att samla in namnunderskrifter för att registrera ett parti till kommunalvalet.

Ryktet spreds med raketfart. Radio Gävleborg kom aldrig fram till ICA Stjärnan då köerna var kompakta och vidsträckta hela vägen ifrån E4:an in till Gnarp. Det blev tillräckligt många namnunderskrifter för att bilda partiet.

Förvisso tyckte jag att det var en aning populistiskt att inte se till den solidariska helheten i kommunen. Jag blev påmind om Gnarps Väl som sopade banan i kyrkovalet för ett antal år sedan. Detta kunde jag följa på nära håll - så även min dotter. Min hustru var aktiv i Gnarps Väl och var gravid - därutav dotterns medverkan. Mitt minne är opålitligt så jag måste kolla upp vem av döttrarna det var för att därigenom fastställa det riktiga årtalet.

Beröringspunkterna var inte obetydliga med Jesus från Soppero. Denne Jesus är en kompis till min pappa i Kiruna och heter Lars Törnman. Törnman har krulligt hår, stora läppar och bär glasögon. Därvidlag är han inte speciellt påminnande om Jesus den Förste och inte så litterärt bevandrat i de särskilda Skrifterna.

Lars Törnman är, enligt min far, understundom hetlevrad. Jesus inledde med att bli ordförande i Gruv 12:an i Kiruna och ställde till en massa oro i det fackliga Sverige ty Lasse vill skilja på partipolitik och fackligt arbete. Dåvarande ordförande i LO, Stig Malm, tyckte inte om detta och åkte upp till Kiruna för att ändra utvecklingen. Det gick inte så bra och jag tror att Malm, än i dag, inte tycker att denne Jesus från Soppero är någon sympatisk person.

Nåväl, Törnman blev även less på den dåvarande makteliten i Kirunas kommunalpolitik. Då ställde han sig utanför ICA Kupolen i Kiruna och samlade ihop namnteckningar, bildade ett parti och sopade banan med de etablerade partierna.

Ursäkta mig om jag avviker från ämnet och ska försöka att återgå till ämnet.

Nåväl, partiet i Gnarp, tog sig inte namnet Gnarps Partiet. Partinamnet blev - Potenta Gnarp - (PG). Symbolen blev en bock med en stor phallos. Allt beslutades vid ett stormöte i Gnarpsviljan. Ettusenfemhundra personer deltog i omröstningen och majoritetsbeslutet blev förkrossande stort.

Medlemmar till partiet med de mer skriftlärda log i mjugg. Ur politisk korrekthetssynpunkt var de ändå tvungna att protestera. Men som de kloka människor de är såg de ändå till det godhjärtade i PG:s manifest. Klokt nog ansåg de att det kunde uppfattas som trivialt att tolka symbolerna som om PG vore Djävulens utsända.

Personligen tror jag Gud Fader ibland har ett gott öga till människors gärningar. I svaga stunder har jag funderat på om Gud Fader ändå kanske finns. För många år sedan hade jag ett samtal med, den lärde, Rudolf Henriksson i Jukkasjärvi - ett par hundra meter från nuvarande Ishotellet. Med stor säkerhet hävdade Rulle att det finns en Gud Fader men markpersonalen var inte Fadern alltid så stolt över.

Missförstå mig inte - men varken jag eller Rulle - kunde med absolut säkerhet fastställa vad som var våg och i lod eller norr och söder den aftonen vid Torne älv. Herr Henriksson var så övertygande som bara en, infödd, Jukkasjärvibo kan vara.

Nåväl, åter till drömmen igen: Valberedningen bestod av 2200 personer. De tog fram namn på sju kandidater till varje nämnd. Partipolitiska hänsynstaganden fick, under inga omständigheter, vara meriterande. Däremot var allmän duglighet en viktigt parameter. Utöver detta bedömdes även samarbetsförmåga vara särskilt meriterande.

Det operativa arbetet påbörjades och därom finns mycket att återkomma till. Tack och lov att jag tog mig tid att skriva ner även dessa.

Och Einar Kock kommer vi, olyckligt nog, få anledning att återkomma till.

Slutligen vill jag servera dig ett musikaliskt stycke. Sensmoralen i sången låter sig dröja och serveras först efter det att du tror att mästerstycket redan är slut. Och jag tror att Gud förhöll sig neutral genom hela visan.

KOCK ANALYSERAR mina analyser
Riskkapitalisten Einar Kock instämmer i det faktum att kustremsan i Gnarp har bättre naturliga förutsättningar än Pite havsbad vad det gäller att utveckla turismen.

Han håller med om att närheten till den expansiva Trondheimsregionen bör bearbetas men låter sig inte imponeras av analysen. Det kan ju vem som helst inse att en kustremsa i närheten till ett stort tillväxtområde ska exploateras, påstår han.

KOCK IMPONERAS men inte av allt
Kock imponeras av det faktum att vi i hockeygänget lyckades bli först utanför Nordamerika att få lös stålar från NHL.  Nordamerikanerna är stenhårda granskare därom råder ingen tvekan, så det gjorde ni bra berömmer Einar.

Jag vill poängtera att det, i dessa kretsar, är viktigt att visa sin duglighet. Om man bara snackar och inte kan visa på riktiga resultat betraktas du som opålitlig. Uttrycket - tomma tunnor skramlar mest - är kanske mer bekant och det är minsann ingen merit.

KOCK  HAR SINA DUBIER
Däremot har Einar Kock hakat upp sig på följande: För ett antal år sedan hade jag, Förbundskaptenen och Förbundet planerat för en sommarhandbollsskola i Gnarp. Utan att verka skrytsam får jag medge att idén var min men, i själva verket, var det ett plagiat av hockeyskolorna i Dalarna. Där kan de detta med turism. Hockeyskolorna lockar dit mängder av turister, huvudsakligen släktingar till hockeyungdomarna.

EU satsade över tre miljoner spänn för att öka besöksnäringen i Gnarp, Jättendal och Harmånger. Vi blev lyckligt  exalterade och överfyllda av energi.

När EU satsar pengar så skapas det en arbetsgrupp. I projektet ingår det alltid att man anställer en särskilt duglig expert. En sk. Projektledare. Denna särskilt dugliga expert understöds av  den Bästa Lokala Kompetensen (BLK).

Nåväl i mitt eget BLK ingick Förbundskaptenen som är en internationellt erkänd handbollstränare. Ett antal norska landslagsspelare i handboll samt IFK Gnarp och Gnarpsviljan.

Som av en tillfällighet har Kaptenen i sitt civila arbete varit delaktig i att utveckla planer för turism där Ishotellet i Jukkasjärvi varit involverat. Landslagsspelarna skulle fungera som dragplåster i marknadsföringen i Trondheim och det stora Förbundet skulle vara behjälpliga i marknadsföringen över hela landet. Ja, jag hade försökt att inte lämna något åt slumpen för att driva igenom visionen till något verkligt.

 Kaptenen höll ett föredrag på huvudkontoret i Bergsjö om sina erfarenheter och hur saker och ting ska utföras. Jag satt mest och lyssnade och iaktog.

Någon såg orolig ut och kanske tänkte. Släpp inte in den karln, Kaptenen kanske avslöjar vår icke hemmavarande kompetens.

MINA DRÖMMAR var bombastiska
Framför mig såg jag horder av Trondheimska familjer som kom till Gnarp. Berggården, Gnarpsbadens Camping och Mellanfjärden blev överbokade och vi fick engagera Nordanstigs Bostäder för att klara av att härbärgera alla besökare. Det åt och dracks och konsumerades som bara norrmän kan.

Kulturstjärnan hade arrangerat en countryfestival på tisdagskväll och mogen dans på fredagskväll. Norrmän älskar country och mogendans så succén blev total.

Nåväl, vår grupp hade gått lika grundligt tillväga som i arbetet med BKL: styrelse som mot NHL:s i Toronto. Jag tog för givet att vi skulle uppnå samma framgång med BLK. Skillnaderna mellan huvudkontoren i Jättendal och Toronto borde inte vara alltför stora, tänkte jag. Det är väl samma kompetens i Nordanstig som i Toronto. Och dessutom sökte vi bara 100.000 kronor från BKL och stålarna kom ju från EU.

EN HAVERERAD VISION och tappade pengar
Den Bästa Lokala Kompetensen ansåg att vi var ute och cyklade - totalt ute och cyklade. Våra idéer var så dåliga att BLK istället skickade tillbaks 900.000 kronor till Bryssel.

JÄTTENDAL ÄR INTE MALLIGARE ÄN TORONTO
Tro mig på när jag påstår att BLK:s huvudkontor i Jättendal inte var malligare än NHL:s i Toronto. Och jag tror inte för ett ögonblick att BLK hade en sämre granskningskompetens än NHL. Och jag har aldrig tänkt tanken att - de i Kommunen bofasta ledamöterna var mindre ödmjuka - än den legendariske hockeybacken från Kiruna som hjälpte oss förtjänstfullt.

Mitt aktuella problem är att, hur jag än försöker, så lyckas jag inte förklara allt detta för Einar Kock.

Men för Guds skull, råkar du träffa Einar Kock så lova mig att inte nämna detta. Investerare anser att det är viktigt med en hög kompetens i de kommunala förvaltningarna ty detta skapar en trygghet i myndighetskontakterna. Detta är en känd framgångsfaktor.

Får investeraren en misstanke om att det finns ledande som iklätt sig för stora  hattar  så kan vi gå miste om en massa kul grejer - tro mig.

VISIONSGRUPPEN den nya drömfabriken

Nordanstigs kommun har startat en visionsgrupp. Den ska vara långsiktig och gälla till 2020.
Uppenbarligen premieras antalet visioner och det är strategiskt tänkt. Visionsdrömmar brukar avta rätt snart och därför är det bra med flera. Någon dröm kanske finns kvar år 2020.

Gruppen är, utan tvivel, väldigt seriös och ska ha visionsmöten. Vad jag förstått ska ortsborna sitta i grupper och drömma framtid tillsammans som sedan ska formuleras på pappersark. Detta är också bra. Ju fler pappersark med drömmar det finns att hantera så ökar minsann tjänsteproduktionen i Nordanstig.

Jag behöver nog gå en inspirationskurs i framtidsdrömmeri. Problemet är att jag tänker för mycket. Hur jag än försöker kan jag inte skapa en blomsterprakt om jag inte kollat att marken är lämplig för blommans rotsystem. Jag vill ju få blomman att växa och bli uthållig, inte bara få den målad på ett papper. Och den måste sås i rätt årstid och absolut inte för sent.

Förresten, jag glömde att nämna att handbollsskolorna drivs framgångsrikt på ett antal orter i Sverige. Det fanns minsann jordmån för detta.